Det var meningen att jag skulle posta det här inlägget den 11:e augusti. Det gick sådär med det. Anyways så var jag på ön Favignana som liggrer utanför Sicilien med min värdfamilj mellan den 3:a och 9:e augusti. Samtidigt som det var sinnessjukt, sinnessjukt tråkigt (eftersom jag var ensam med barnen och deras mormor - som inte var världens trevligaste - de första dagarna, och alldeles ensam resten) så var det helt underbart. Jag föreställde mig ett annat sällskap, längre strandvistelser, senare nätter osv. Grejen med Favignana är de flesta cyklar eller åker moppe till stränderna. Det finns både klipp/sten- och sandstränder och man kan hitta ställen där man kan få vara alldeles ensam. Hur mysigt är inte det? Havet är dessutom jätteklart och det är riktigt bra snorkling/dykning där.

Här kommer lite bilder från hamnen (som jag älskade! Det fanns ett museum i en byggnad som förr var till för tonfisk som var alldeles underbart, jag gick omkring alldeles ensam och ville aldrig gå därifrån), lite random bilder och sedan några bilder från olika stränder. Jag vet att det finns tusen gånger mer vackra stränder än de jag var på, men eftersom vi var där med små barn så kunde vi endast besöka de som låg närmast oss. Ännu en anledning till att åka tillbaka dit - utforska!

..Än att sitta i Palermo och titta på bilder från min vecka hemma i Sverige och längta tillbaka. Jag vill tillbaka, nypa alla i kinden och kalla dom för miiiiso, jag vill köra runt och runt i Köping och lyssna på min och Nikkis skiva i bilen, jag vill sitta på McDonalds alldeles för länge för att inte vara fjorton år, jag vill sitta och snacka skit med mina vänner ändra fram till morgonen samt tusentals andra saker som görs bäst på hemmaplan.

Då är det alltså tur för mig att jag kommer hem på onsdag igen! På obestämd tid denna gång dessutom. Jag ska se till att njuta de tre sista dagarna här, så imorgon drar jag och min nyfunna vän till stranden! Det är så jävla varmt här att man endast kan välja mellan att ligga på stranden eller att vara inomhus med aircondition - det första alternativet låter mer lockande! Puss!

Jag bokade nyss mina biljetter hem. Biljetter i plural eftersom jag måste åka till Rom innan jag kan åka vidare till Sverige, det är alldeles för dyrt annars. Om tretton dagar är jag hemma. Jag kommer förmoligen sova i tre veckor innan jag har orken att lista ut vad jag ska göra härnäst i livet. Tretton dagar hade varit en härlig nedräkning om det inte är så att jag ska till Sverige redan IMORGON. Himla grötigt, jag vet. Kommer tillbaka till Sicilien nästa fredag och åker hem igen mindre än fem dagar senare. Kunde inte lösa det på något annat sätt med en redan bokad och betald resa där jag inte kunde få med mig allt bagage hem.

Nu ska jag leva på bröd och vatten i ett år eller möjligtvis hitta en pojkvän som kan betala för mina nudlar för aj aj vad detta svider i plånboken.

Två bilder från min ensamhet på Favignana. Det här inlägget skulle ha kommit upp i måndags.

Jag har åkt segelbåt för första gången
Jag kan absolut ingenting om båtar så min beskrivning av händelsen lyder: båten var jätteliten och jag satt längst fram lutad mot masten och doppade fötterna i havet. Det var en riktigt härlig känsla. Jag tycker annars att det är läskigt med hav, men under den här korta lilla turen var jag endast rädd i tio sekunder. Det var riktigt kul. Måste göras om!

Jag har varit på Favignana
Förra tisdagen sattes jag och dottern i en bil tillsammans med en vän till mamman i familjen med hennes två barn. Vi åkte till Trapani och tog därifrån en båt (fan vad illa jag mår av båtar alltså..) över till Favignana. Även fast jag längtade bort därifrån 80% av tiden så vill jag verkligen tillbaka dit någon gång. Det är inte så jätteroligt att vara med två barn och deras mormor, men att åka dit med sin pojkvän för en riktigt lökig semester vore något. Måste bara hitta en pojkvän.. Haha

Fundering: Varför är svenskar så jävla torra?
Stöter man på landsmän på en liten puttesnaskö man aldrig tidigare hört talas om så är det väl klart att man startar en koversation? Det gjorde i alla fall jag och jag möttes av svar i stil med "mm. aa. he he. jo. mm." Alltså vafaan? Kom igen! Hur kan man inte bli exalterad av att träffa andra svenskar (mig - he he) på såna ställen? Det är fan bara svenskar som är så jävla torra..

Jag har varit sinnessjukt ensam
De stränderna vi beslkte på Favignana var inte ens fyllda med folk på söndagen (då det annars är proppat). Och när man är ensam på ett öde ställe känner man sig ännu mer ensam. Det var helt värdelöst. Mina lediga timmar satt jag bara och väntade ut tiden. Läste. Lyssnade på musik. Det brukar vara skönt och rogivande, men nu var det bara jobbigt. En kväll sa familjen åt mig att gå ut och träffa lite folk. Jag träffade två killar; åtta och tio år.

Jag har börjat flaga
Flaga eller flagna - det är den stora frågan. Jag säger i alla fall flaga, vare sig det är rätt eller fel. Hur som helst så har jag börjat flaga, litegrann på ryggen. Jag blir alltid lika frustrerad när det börjar även fast jag vet att det kommer för eller senare. Jag har dock tur för jag har inte legat och stekt mig som man brukar när man är på solsemester, så jag tror jag slipper en mega-flagning!

Jag har blivit ett filippinskt hembiträde på sex år
De två första dagarna på Favignana var jag ensam där med mormorn och de två barnen. Mormorn pratade med mig som om jag vore sex jävla år och berömde mig när jag gjorde allt hon bad mig göra. "Och så stänger du dörren när du ska använda toaletten.. Bravo!" Ehm.. Jag tror att jag vet att man ska stänga dörren? Vart tror du att jag är ifrån egentligen? Filippinerna! Hon förväxlade mig med ett filippinskt hembiträde (alla hembiträden är filippinska här) och bad mig bädda hennes(!) säng.

Jag har nyss tvättat nitton par trosor, fyra linnen och tre klännigar. För hand.

När familjen man bor hos endast använder sin tvättmaskin en gång i veckan och enbart för badlakan, sängkläder och kläder i ljusa färger så är det bara att gilla läget och visa vad man går för!

Okej, nu är jag hemkommen från Favignana och jag har stött på ännu mer problem. Det är så att familjen jag jobbar hos ska till Sardinien på lördag och därför åker jag hem till Sverige en vecka (på fredag, jag lääängtar). Jag kommer tillbaka hit den 20:e och det är meningen att dom ska komma tillbaka den 21:a eller 23:e så jag blir ensam här i ett par dagar. Nu visar det dock sig att dom kanske inte får tag i en biljett hem fören den 30:e och.. ja, vart lämnar det mig? Att vara ensam här i tio dagar är i alla fall inte ett alternativ.

Så antingen måste jag hitta en ny familj eller åka hem. Att hitta en ny familj låter inte så värst lockande just nu. Jag känner mig redo att åka hem. Men, hur jävla värt är det att åka hem till Sverige någon dag efter att man nyss varit där? Haha! Om jag ska hem måste jag dessutom först flyga med Alitalia till Rom och därefter med Norwegian till Stockholm om jag vill att det ska gå på mindre än 2000kr, vilket jag såklart vill.. Ah, vi får se hur det blir med allt. Familjen ska boka sina biljetter idag så jag får väl snart veta hur det ligger till.

Jag har varit med om min första springnota
I tisdags var jag i stan med en "kusin" till min värdmamma. Vi var och åt lunch, och när vi gick därifrån så la jag aldrig märke till några pengar. Jag kunde dock inte vara säker eftersom jag lika gärna skulle kunna ha suttit med min mobil, mina egna tankar, sjungit eller nåt i den stilen medans den här kusinen betalade. Han kanske betalade innan? Man kanske betalade på något speciellt sätt här? Månadsvis för medlemmar? För inte fan skulle han dra en springnota? När vi kom hem fick jag dock det bekräftat - det var en springnota! En ofrivillig! Han hade också vart i sina egna tankar och glömt betala. Låter som en rätt dålig utsäkt om han inte hade ringt sin syster som fick springa och betala.

Jag har helt seriöst tänkt att åka hem
Som jag sagt tidigare så var denna vecka inte lätt. Någonting ändrades i min inställning i lördags. Jag tror att det kan bero på hemlängtan. Jag bokade min biljett hem i fredags kväll, och det var då jag insåg hur mycket jag saknade mina vänner. Inte konstigt om jag blev lite nere, men det blev too much och jag fick skäll på grund av det. Hade jag inte redan bokat (och betalat) min biljett till Sverige nästa vecka så hade jag funderat ännu mer. Men men, det ordnar sig!

Jag har varit rädd för första gången sedan jag kom hit
I Rom gick jag vilse.. Jaa, jävligt många gånger. Jag gick ensam mitt i nätterna, gick igenom mörka parker, hamnade helt, helt fel, blev påhoppad av konstiga människor och allt det där - men aldrig var jag rädd. Här, I Palermo är det helt annorlunda. Jag var i stan själv i torsdags, och jag gick längs en av alla shoppinggator och helt plötsligt började jag känna mig helt vilse (även fast jag visste var jag var). Jag blev helt paranoid och föreställde mig att

Jag har insett att jag faktiskt är utländsk här
När jag var i Rom hade jag inga italienska kompisar, så där var vi alla likadana, även fast vi kom från olika länder ändå. Här däremot har jag än så länge bara träffat italienare, och det är så himla tydligt att jag är just utländsk. Det är så konstigt när folk refererar till mig som en "foreign girl". Jag känner mig som en ryss eller nåt, haha. Och när jag blir presenterad för nys folk hej vilt så är det alltid "Sandra, hon är svensk", som om jag vore någon slags utomjording, haha.

Jag har blivit uppraggad på stranden
Igår när jag var på stranden märkte jag att en kille spanade in mig, någon timma senare kommer han fram till mig och säger på italienska "ääh, orkar inte vänta längre - vill du ta en kaffe med mig?", haha. Jag skulle dra ifrån stranden tjugo minuter senare så jag hade inte tid, annars hade ju inte en kaffe (snarare en coca cola) inte skadat. När den här killen gått så kommer det fram ett gäng killar som satt bredvid mig och pratade med mig på riktigt dålig engelska (dom hörde att jag pratade engelska med killen innna och dom blev väl nyfikna), det visade sig att dom var 16 år, haha!

Jag låg på stranden hela dagen idag. Smörjde inte in mig i närheten så ofta som jag behövde, tydligen.. Nu är jag världens rödaste och min familj har något nytt att skratta åt. Förut var det "vem är lika vit som sandra?", nu är det "ååh, du har äntligen fått färg! he he he". Hahaha, så jävla okul!

Imorgon ska jag på semester från semestern. Jag ska till ön Favignana ett par dagar. Sonen är redan där, med sina morföräldrar, och imorgon ska jag och dottern dit. När mamman kommer vet jag inte. Ett par dagar med folk som inte kan ett ord engelska med andra ord. Upp till bevis Sandra! Anyways, jag blir utan dator i ett par dagar alltså. Så, om vi inte hörs imorgon så hörs vi förr eller senare! Puss.

Såhär lugnt var det inte idag

Helt sjukt att det är första augusti idag. Nu börjar semestern för folk här nere i Italien, de kommande veckorna kommer jag att behöva trängas med ännu mer folk än vanligt på stranden. Hemma i Sverige är dock sommaren snart över (om den nu inte redan är det), och skolan och allvaret börjar snart igen. Jag undrar när jag ska ta tag i allvaret. När jag ska åka hem till Sverige och göra något seriöst. Jag har ingen aning. Från början hade jag planerat att åka hem i början/mitten av september. Men nu lutar det snarare åt slutet av september/början av oktober - om ens det. Äh, vi får se.

Idag har har varit på stranden och solat för första gången den här veckan. Lika bra att passa på när det är söndag och nästintill omöjligt att hitta en ledig plats för sitt badlakan, eller hur? Haha. Kände i alla fall att jag behövde lite tid för mig själv (utanför hemmet) och satt och läste en bok. Om en timma ska jag ut med en killkompis, jag tror att vi ska shoppa(?!).. Hahah! Italienska killar är inte normala. Vemfan vill gå och shoppa med en tjej? En italienare som älskar shopping och äger över 40 par skor, tydligen. Han sa att han skulle visa mig alla "lyxbutiker" och riktigt bra shopping. Nu är det ju så att jag knappt ens har råd att handla på H&M eller marknader så detta kanske inte är en superbra idé.

För en vecka sedan så bokade jag ett flyg hem till Sverige - för en veckas semester. Så om två veckor sitter jag förmodligen på en buss till Trapani, eller jag kanske redan är framme på flygplatsen. Familjen jag bor/jobbar i ska iväg på semester i 10 dagar eller något, det passade mig perfekt eftersom jag smygkollat lite på flyg hem innan jag ens kom hit till Sicilien. Jag längtar sjukt mycket, det ska bli så jävla kul att få träffa alla vänner igen. Det var när jag bokade min biljett jag insåg hur mycket jag egentligen saknar dom, haha! Ska bli så jävla skönt att köra bil igen också, jag har inte gjort det på sju veckor nu. Ska köra runt ensam på landet med mina bästa skivor på högsta volym, haha!

Jag kan inte säga att mina två första veckor här i Mondello har varit lätta, speciellt inte denna. Jag har tänkt på att åka hem fler gånger, och jag har ångrat att jag bokat flyg som mer eller mindre binder mig här. Nu behöver jag verkligen bita ihop i två veckor och hoppas på att jag inte blir utkastad bara, haha. När jag är tillbaka från min semester i Sverige har jag ingenting som binder mig - och lättare bagage (haha, ska dumpa saker hemma) så jag är fri att göra whatever. Vad jag ska eller vill göra har jag ingen aning om. Jag vet bara att jag måste ifrån Sicilien för att komma hem. Flygbiljetten härifrån är för dyr med andra bolag än med Ryan Air, och med dom så får jag inte med mig allt mitt bagage. Så måste åka med Norwegian från.. Rom? Vi får se vad som händer och hur länge jag stannar!

Mina nya Palermovänner tog mig hit tre gånger förra veckan. Ett otroligt vackert ställe, speciellt i söndags då jag såg solnedgången där. Båda bilderna ovan är från den kvällen.

I lördags var jag med här, för ett par glas vin innan vi åkte vidare (italienare sätter ju sig bakom ratten utan problem även fast de har några glas vin i sig. Idioter). Jag visste inte vart vi skulle, så jag frågade "ska vi ut i vildmarken?" för att få reda på vilka par skor jag skulle ta på mig. Jag blev lättad när jag såg att vi åkte till Addaura Reef, men ångrade mig två minuter senare när jag fick kåda(!!) i håret! Hahah, hur stor är chansen liksom? Gick runt och luktade skog hela kvällen. Mys.

Förmodligen den roligaste bilden ni sett, right?

Jag har fått en bror
Efter middagen i onsdags försvann min värdpappa ett tag, ingen visste vart. Klockan tio knackade han på min dörr och sa "Sandra, du ska ut ikväll". Han hade knackat dörr i området för att få reda på om någon i min ålder skulle ut - och ville ta med mig (okej, nu vet vi inte hur mycket han är inblandad i Cosa Nostra så dom kanske inte hade något annat val än att dras med mig). Jag gick i alla fall ut med min granne och tre av hans vänner, alla var skittrevliga och dom bjöd med mig på det ena och det andra. Min granne gjorde i alla fall klart för alla att han var min bror, så dom skulle passa sig!

Jag har sett snygga människor!
Att hitta snygga killar i Rom var då inte det lättaste kan jag säga er. Jag var ute på jakt efter en åtta (på snygghetsskalan 1-10), men jag hittade ingen som ens var i närheten. Hur sjukt är inte det? Jag hade gett upp hoppet på italienska män. Sen kommer jag hit. Min första dag här såg jag en skitsnygg kille. Och dagen efter, på stranden, blev det inte direkt sämre. Jag vet inte om det är brunbrända, vältränade kroppar som lurar mig att ansiktena med är snygga, men snyggt är det i alla fall.

Jag har flytt värmen och hamnat på en sval plats
Folk här klagar på att det är varmt, och jag fattar ingenting. För mig känns det som att jag är hemma i Sverige igen (ja, innan det blev skitvarmt då) och jag tycker att det är såå skönt här. Mina sista veckor i Rom var outhärdliga. Det var som att vandra omkring i en bastu. Inga friska vindar, ingenstans att svalka sig, svettdroppar rinnandes efter midnatt - inte okej. Här däremot.. Här kan man gå runt i jeans och långärmat kvällstid - jag har hamnat i himmelriket!

Jag har hamnat i en äkta italiensk familj
Ni vet en sån som presenterar en för hundratals "kusiner", viftar med armarna när dom pratar, äter riktiga måltider tillsammans, skriker och tutar åt allt och alla i trafiken, bor i samma hus som gamla släktingar osv osv. Det är roligt. Riktigt, riktigt roligt. Kontraster är bäst.

Jag har blivit misshandlad
Jag har fått en bläckpenna uppkörd i knät, blivit slagen lite här och var, nypt, dragen i håret med mera. När min värdmamma här sa till hon i Rom att jag skulle få semseter här i jämförelse med en tvååring så hade hon fel. Så. Jävla. Fel. Jag hoppas verkligen att ungarna lugnar sig, för annars tror jag aldrig att jag kommer kunna ta mig hem, så blåslagen som jag skulle vara..

Jag har badat för första gången i år
Bättre sent än aldrig antar jag. Inte så lätt att bada när man sitter fast i Roms innerstad (om man nu inte vill betala +100 kronor för ett inträde på ett badhus). När jag doppade mig i havet första gången, i tisdags, var det som att mitt liv fick en mening igen. Hahha! Det var bland det skönaste jag varit med om. Havet var alldeles klart, perfekt långgrunt och det var så pass varmt att man kunde doppa sig utan problem. Underbart.

Jag har hittat en italienare som pratar svenska
Hahaha, seriöst, det här är det sjukaste jag varit med om. Jag blev presenterad för lite folk när vi var ute i lördags, och en kille sa "är du svenska". Det var inte första gången någon sagt en fras på svenska så jag reagerade inte så mycket på det och skrattade lite. Men han fortsatte.. "jag pratar svenska, jag har jobbat i malmö i åtta månader".. Jag skulle verkligen ha velat se mitt ansiktsuttryck då, jag har nog aldrig varit så chockad, hahah. Det konstiga var att JAG knappt kunde prata på svenska med honom, jag är så van att prata engelska nu så allting blev helt fel när jag skulle öppna munnen.

Jag på bion och Sophia under ett träd, haha

Det var såklart meningen att detta skulle bli postat för en vecka sedan, men jag har inte tagit mig tid till att leta ut bilder fören nu, haha. Min sjätte vecka i Italien kommer upp senare.

"My secret dream is to.."
Vill man skippa hela "jag-ska-försöka-lista-ut-vad-dina-avsikter-med-mig-är" grejen så är italienska killar en självklarhet. Det finns ingenting dom tänker som dom inte delar med sig av. Minns ni killen jag skrev om här (jag har gjort det dummaste..)? Han verkade hur snäll och trevlig (läs: normal) som helst och jag trodde på riktigt att han var vänskapsmaterial. Jag såg fram emot att träffa honom igen, för vi hade verkligen superkul tillsammans. Men ja.. Vad hände? Jag fick ett mail där han skrev.. "Making love to you is my secret dream" - inte så hemligt nu längre va? Och tack för den informationen, dig ser jag aldrig igen! Man slipper alltså undra vad folks avsikter är här. Superb!

Jag har träffat den roligaste människan hittils här i Rom
Sophia. Vi blev ihopparade av min vädmamma, en bekant till henne hade engelsk tjej i min ålder boende hos honom och dom tyckte att det vore kul om vi kunde träffas - och fan så rätt dom hade! Vi var ute på lunch i torsdags, och sedan gick vi på marknad tillsammans + såg på bio i fredags, och i lördags sa vi hejdå med hjälp av en glass. Det var som att vi hade känt varandra sedan vi var små, vi hade så himla mycket att prata om - pch pinsamma tystnader förekom inte. Henne träffar jag igen!

Jag har äntligen sett Eclipse
Jag behöver väl bara skriva att det var den hittills bästa filmen i the Twilight Saga. Mycket bra. Jag och Sophia såg den i fredags, på Metropolitan som visar filmer på originalspråk (annars är ju allting dubbat här nere) med italiensk subtitle (vad heter det på svenska?).

Jag har blivit påflugen av en psykopat
När jag och Sophia var på väg hem i fredags kommer det en kille skrikandes och puttade in mig i en vägg. Jag börjar skrika på honom på engelska men snabbt övergick jag till att skrika på svenska. Jag har ingen aning om vafan han ville, men han vägrade sluta stå och vifta med sina armar och skrika framför mig. Hans kompis står och säger "ta det lugnt" till mig och jag skriker att han ska ta bort sin kompis ist för att lugna mig - på svenska. Inte konstigt att han inte tog bort honom. Haha, stackars Sophia var skiträdd och hon var bitter hela vägen hem för att jag vägrade ta en taxi direkt från platsen där vi var - hallå, det skulle ju bli minst 100 kr extra! Haha!

Jag har sökt, sökt, sökt och sökt en ny värdfamilj
Och jag hittade en - som jag redan har sagt. Hur lugn och cool jag än var med hela "jag-blir-hemlös-om-fyra/tre/två/en-dag-saken" så var det sjuukt jobbigt. Jag vaknade mitt i natten flera dagar i rad och tänkte på vad jag skulle ta mig till. Att inte veta vad man ska göra, om man ska hem, stanna eller förflyttas är påfrestande. Speciellt med två resväskor att bära runt på. Hade jag inte haft dom hade jag inte ens oroat mig hälften så mycket. Jävla bagage.

Jag har blivit attackerad av ett gäng ilskna kor
I söndags var jag i bergen och njöt av den sista dagen tillsammans med min värdfamilj. Vi satte oss i en fin öppning i en skog, vi hade lite picknick och lekte med Emanuele. Helt plötsligt kommer det ett gäng kor som jag såklart ville fram och fota. Först var det kanske tre stycken inne i skogen och en sekund senare var det dussintal precis framför oss. Alltså, fyfan vad läskigt det var. Det kom bara fler och fler och vad skulle vi göra om dom bestämde sig för att äta upp oss? Okej, det var inte så farligt egentligen men jag och mamman i familjen fick lite lätt panik. Pappan bara garvade.

Fan vad vuxen jag känner mig.

Bilder från i onsdags

Nu sticker jag ut i Sicilien-natten. Har ingen aning om vart jag ska, det är min granne som har fullt ansvar för mig, haha. Jag peppar med Fali mi ljubav och önskar att jag hade varit i Bosnien med Sabina istället - där hade jag kunnat höra den på dansgolvet. Anyways, hejdå!

Åååh, det var meningen att det här inlägget skulle komma upp igår. Men blogg.se är ju som det är..

Igår syndes inte ett moln på himlen. Det firade jag genom att höja min Coca Cola i skyn. Och, hur härligt blev inte resultatet? Igår när jag var på stranden mina lediga timmar så passade jag dessutom på att bränna min rygg och mina knäveck. Mysigt. Att ligga på stranden själv är inte lika härligt som det låter. Det blir jävligt långtråkigt att inte ha någon att prata med, ingen att fälla roliga kommentarer till. Istället ligger man och fnissar för sig själv, äter ensam, simmar runt i havet för sig själv, spanar in alla kärlekspar (dom förföljer mig) och försöker att inte sjunga med - högt - i musiken man har i öronen.

Ah, nu ska jag ta min brända rygg och gå ner till stranden. Hej!

Imorse hittade jag en marknad här i Mondello, i stort sett allt som fanns på fredagsmarknaden i Rom fanns här med - fast billigare! Inte så konstigt om man jämför Mondello med Rom. Jag blev glad - och jag har redan spanat in flera par skor jag måste köpa, he he. I Rom hittade jag också en massa snygga skor som jag ville köpa, men jag visste ju inte vart jag skulle härnäst, när jag skulle hem och så vidare, så jag kände att det var onödigt att köpa på sig massa saker två månader innan jag skulle hem. Nu däremot, så har jag en plan. Och om den går som jag vill så kan jag köpa på mig en hel del ;)

De här armbanden fick jag för en euro styck.

Jag tror jag överlever två månader här. På stranden.

Okej, vafan gör jag på Sicilien? Jag har tidigare skrivit om att jag skulle bli utan au pair familj. Att hitta en ny på bara några dagar kändes rätt omöjligt, men icke sa nicke. Alla mina timmar framför datorn, sökandes, lönade sig. I förrgår bokade jag en biljett och igår satte jag mig på ett flyg till Palermo. Där hämnade mamman och dottern i familjen upp mig, och vi åkte till Mondello som ligger precis utanför Palermo. Inte direkt någonting att jämföra med Rom (som förmodligen är världens vackraste stad), men men.. ;)

Jag har hamnat i en famij med en dotter och en son på sex år (tvillingar med andra ord). Kommer jag att överleva det? Det är en helt annan fråga. Jag kommer dock att lära mig italienska, eftersom barnen pratar non-stop med mig, haha. Och, jag kommer att sakna min Rom-familj som fan. Saknar redan lilla Emanuele.. Världens sötaste unge!

Hejdå buss- och tunnelbanebiljetter

Jag har varit upptagen de senaste dagarna, jag har varit förvirrad, vilsen, ensam. Jag har vaknat mitt i natten av ett huvud fullt av funderingar. "Vad fan ska jag göra på måndag? Min au pair familj ska ner på semester och jag blir ensam". Jag har tänkt, tänkt, tänkt på vad jag möjligtvis skulle kunna göra. Åka hem var dock aldrig ett alternativ. Igår bokade jag ett hostel i Ostia, nära Rom. Men jag fick ett bättre erbjudande - och beställde en flygbiljett för mindre än tolv timmar sedan. Mina väskor är packade och jag ska snart ta mig in till Termini, ta ett tåg till Fiumicino och därifrån flyga till Palermo, Sicilien.

Vi hörs när jag kommer fram!

Jag har nyss fått blommor på sängen av min pojkvän; Emanuele, två år.

Världens sötaste kalufs sitter på världens sötaste pojke

Idag är det den fjortonde, alltså en månad sedan jag lämnade min allt för slappa vardag i Sverige och åkte hit ner till Italien. Jag borde säga att jag längtar hem och att jag saknar mina vänner men då skulle jag ljuga. Det känns inte som att jag har varit borta i mer än en vecka. Det är klart att jag tänker på mina vänner, jag har föreställt hur det skulle vara att ha varenda en av dom här nere, och jag blir avundsjuk när jag ser hur bra väder det är hemma och önskar att jag kunde dela det med nära och kära. Om jag inte hade tillgång till internet hade läget sett annorlunda ut, haha. En sak jag saknar är dock att bara kunna lyfta på luren och prata om ingenting, berätta något roligt som hänt. God bless Comviq. Och okej, jag ska inte ljuga - jag saknar lane moje också. Jag saknar hennes visa ord.

Idag gick det även upp för mig att jag verkligen ska byta familj. Jag var hos en au pair argentur för att hämta lite papper och sådant, och senare mötte jag upp en möjlig au pair familj. Fram tills idag har jag inte kännt någonting av hela det här och jag har tänkt "ääh, det ordnar sig" som med allt annat. Men nu? Nja.. Om jag inte har hittat någon lösning innan måndag så har jag ingen aning om vem jag ska våldgästa i väntan. Sen känns det så himla värdelöst att lämna den här familjen, för dom är verkligen så himla underbara (och det här skriver jag inte bara för att jag vet att ni kan översätta det, haha). Alldeles nyss knackade det på dörren och pappan stack in handen med en glass åt mig, hur gulligt är inte det? Det är verkligen jättetrist att jag ska lämna. Om jag hade kunnat stanna längre (än till september) så hade jag inte behövt att åka nu heller, men just nu känner jag inte att jag vill ge det löftet. Äh, bara hålla huvudet högt och hoppas på det bästa!

Innan matchen i söndags

Herregud. Idag läste jag ut den tredje delen av Vampire Academy, Skuggkysst. Jag köpte den i april, men av någon anledning slutade jag läsa den i mitten någonstans. För några dagar sedan började jag dock läsa den igen och fuck vad bra den var! Jag satt och tjurade både idag och igår, men idag.. Det var liksom inga tysta tårar som rann utan det var äkta störtböl! Satt och snyftade högt ute på bakgården, vill inte ens veta hur många som såg/hörde mig.

Vill bara slänga mig över den fjärde delen i serien, men den har inte kommit ut på svenska än (kommer nästa månad). Skulle säkert kunna hitta den på engelska här nere, men är rädd att böckerna skiljer sig på grund av översättningen så jag får helt enkelt vänta. Nu vill jag ju jättegärna läsa mina Vampire Diaries böcker, men tog jag med mig dom ner hit? Nej, dom ligger hemma. Gaaah!

Två bilder från moppeturen, och en från finalen igår (innan det blev proppat med folk)

Jag är back on track!
Ända sedan jag fick reda på att jag skulle vara tvungen att lämna den här familjen jag bor i just nu har jag varit rätt nere. Jag har setat inne vid datorn, sökt nya familjer, tänkt, funderat, grubblat - ja ni fattar! Det har inte direkt funnits tid eller ork till att gå ut och träffa nya människor. Tanken på att träffa vänner här och sedan vara tvungen att lämna stan veckan efter har inte kännst så lockande. Men den här veckan kom jag dock tillbaka till verkligheten, jag insåg att jag måste ta vara på min tid här hur det nu än blir. Jag har träffat nio nya människor och ni kan se mig gå runt med ett leende på läpparna igen.

Jag har fått några öl hällda över mig
Igår var det ju VM final, och den var jag och såg på storbilds-TV i Villa Borghese med två andra au pair tjejer. Vi stod mitt i en klunga av galna spanjorer och hur gick det då när Iniesta gjorde mål? Vi blev trängda, kindpussade av random svettiga och håriga män - och vi fick en och annan öl hällda över oss, folk kastade allt dom hade i händerna! Hahah, det var helt jävla galet! Så jävla nasty att lukta som någon som glömde duscha från utekvällen dagen innan dock.

Jag har gjort det (i teorin) dummaste man kan göra
Jag litade på en helt random person, hoppade på hans moppe och hamnade på en bar längs Tevere. Efter VM-finalen gick jag hem genom Villa Borghese. En kort stund var det kolsvart där i parken, och då gick jag och svor för mig själv för att jag inte kunde se någonting. En kille som gick bakom mig gjorde samma sak, och jag skrattade åt honom. Han frågade mig om jag höll på Spanien och så fortsatt vår konversation. Vi stod och pratade en stund när vi kommit ut i ljuset och han frågade om jag ville åka och ta något att dricka. Han var inget äckel som sa "bella" i varannan mening, utan vi hade en fullkomligt normal konversation - so why not? Han kunde ha varit vilken jävla psykopat som helst, men min instikt hade rätt och jag hade det jättetrevligt!

Jag har åkt en guidad tur runt Rom - på moppe
Min granne (som jag aldrig pratat med tidigare) erbjöd sig att ta med mig på en moppetur runt stan och jag tackade ja. Det var sjukt roligt, vi åkte runt i centrum, han visade mig ställen och berättade intressanta saker. Tycker att det är fashinerande att italienare kan så mycket om sin historia, för dom har det liksom en helt annan betydelse än för oss svenskar (vilket verkligen inte är konstigt). Det hela hade kunnat vara otroligt romantiskt om det inte var så att min personliga guide inte ens platsar under kategorin fulsöt. Ingenting hindrade mig dock från att fantisera om att jag åkte med en sexig man (okej, jag erkänner.. Jag fantiserade om att lane moje och jag åkte också..)

Jag har sett världens vackraste plats
När jag var ute på moppeturen med min granne åkte vi förbi en av hans vänner en snabbis. Han visade sig bo i det vackraste hus jag någonsin varit i. Det första jag frågade när jag kom in var "bor du verkligen här?".. Det är omöjligt att förklara hur det såg ut, men det kändes som att jag var inne i ett museum, eller ett hus för något hemligt sällskap kanske. När vi kom ut på bakgården höll jag (helt seriöst) på att börja böla. Jag möttes av synen av en långsmal fontän, med apelsinträd runt om och fullt med apelsiner på marken. Tomten låg på en kulle, och utsikten? Palatino och resten av Rom i bakgrunden. Jag tänkte "här skulle jag kunna bli kär i vem som helst", fast ändrade mig snabbt när jag insåg att min granne stod bredvid mig.

Funderar, grubblar, tänker, funderar lite till och grubblar ännu mer. Är dessutom kind of busy med att lista ut vad som vore det bästa sättet att döda den där förbannade hunden på.

Det är varmt här, alldeles för varmt för att vistas ute om dagarna under mina lediga timmar, så mitt pyttelilla rum har blivit mitt permanenta boende - och datorn min bästa vän. Det känns verkligen som att jag slösar bort min tid, min sommar, och det ger mig ännu mer att fundera och grubbla över. Jag hade velat njuta i solen, på en strand, men här finns ingen strand och ingenstans att sola. Så om jag ska njuta av solen tillkommer en inte allt för trevlig bonnbränna och därför håller jag mig undan.

Btw så var jag inne i stan idag (även fast jag nyss skrev att det är för varmt för att vara ute) och träffade en engelsk au pair, det hade varit jättekul om jag inte hade varit världens mest nedstämda människa! Alltså va? Vad hände? Jag skäms nu när jag tänker efter, vet inte om det kom ett enda positivt ord ut min mun vid den lunchen. Till mitt försvar så var jag sjukt stressad eftersom hon kom en och en halv timma senare än planerat och jag hade en tid att passa, pluss att jag (som sagt) har en del att fundera och grubbla över.. Bajspisskit. Ännu inte fått besked om jag ska stanna i familjen eller ej.

PS. GRATTIS LILLEBROR SOM TOG KÖRKORT IDAG!!
Är nog bra att du har två månader att öva på vägarna innan du får ta med mig på en åktur! Hahah!

Tre bilder från min kvällspromenad igår. Vackra Rom.

Min tredje vecka här i Rom har flugit förbi, förmodligen eftersom jag faktiskt inte har gjort någonting speciellt alls denna vecka. Min enda Rom-vän har lämnat mig för Sverige och jag har inte orkat pallra mig ut för att möta nya människor. Det känns lite som att jag slösar bort min tid just nu faktiskt.

Jag har lagat pankakor helt själv för första gången
Och jag lyckades! I onsdags blev jag helt plötsligt jättesugen på pankakor, och till torsdagen hade jag äntligen alla ingredienser jag behövde så jag satte igång. Är helt chockad över det faktum att jag lyckades, snart kommer jag väl laga gourmetmiddagar.

Jag har försökt ge mig själv någon slags livskris
Omedvetet. Jag befinner mig i kanske världens mest romantiska stad, vart man än vänder blicken så ser man folk gå hand i hand, kramas och pussas. Det går inte att undvika att bli avundsjuk MEN man kan undvika att sätta sig mitt bland alla turturduvor, ha musik som Ako te nije pronasla ljubav i öronen och se på solnedgången. Det är ju liksom som upplagt för att må dåligt över sitt singelliv.

Jag har letat efter nya au pair familjer
Yes, jag har aktiverat mitt au pair konto hos au pair world igen, samt kontaktat en privat au pair "argentur" här i Italien. Jag vet ännu inte hur det kommer att bli, om jag ska lämna den här familjen eller inte. Men det är alltid bra att ha en back-up-plan.

Jag har packat i onödan
Jag skulle egentligen ha varit nere i Puglia nu, närmare bestämt Ostuni. Jag packade glatt min väska inför detta äventyr, jag har aldrig varit söder om Rom (i Italien) så jag var så himla peppad på att åka ner. Några timmar innan vi skulle åka fick jag dock beskedet att den lilla trippen var inställd. Tråkigt, men förståeligt med en tre veckors gammal bebis på en sex timmars lång bilresa.

Jag har glömt bort hur gammal jag egentligen är
Jag har laddat hem Astrid Lindgren visor, fyra Pippi Långstrump filmer, Lejonkungen och Pocahontas samt sovit gott i mitt Minnie Mouse-nattline som jag fick när jag var sisådär fyra år. Det är sånt man gör när man är tjugo år, eller hur?