Fråga: Åker som au pair om tre veckor, och mitt absolut största dilemma är kläderna, vad packar man? Måste man ha tråkiga jeans och t-shirt varje dag?

Svar: Packningen är nog allas stora problem, haha! Det beror ju helt och hållet på var du ska och hur länge du ska vara borta (packningen när jag åkte till Norge och jobbade okt-dec förra året var ju inte direkt lik den jag har med mig ner hit till Italien jun-sep och de kläder jag använde som mest i Rom använder jag knappt alls här i Palermo, haha). Men tråkiga jeans och t-shirt varje dag? Hell no! Det använder du när du är med barnen, så det är såklart nödvändigt att packa ned. Men när du går ut och gör stan, träffar vänner, festar och allt det där andra så vill du förmodligen ha på dig något roligare.

Jag tog med mig några baslinnen, massa blusar och klänningar för alla tänkbara tillfällen. Ett par jeans, två par leggings och tre par shorts. Jag tyckte att jag hade packat supersmart, men på plats så ångrade jag mig, haha. Jag saknade dock bara en sak i min packning - något bekvämt att kasta på sig under morgonrundan med hunden (minnie mouse nattlinne eller turkosa mjukisar lämpar sig inte för Roms gator). Man ska tydligen tänka; bekvämt och snyggt.

Mitt största problem var (som vanligt) vilka skor jag skulle packa ned. Till slut kom jag fram till att ta med mig ett par converse, ett par sanadaler, ett par joggingskor och ett par high heels. Hade jag fått packa om så hade jag skippat de högklackade för det är fan omöjligt att ha killer heels på Italiens gator för den som är ovan. Som tur är så köpte jag ett par kilklackar min andra dag i Rom och om har används flitigt! Sen hade jag även packat ned ett par flip-flops (har köpt tre par sedan jag kom hit) som man kan strosa omkring i hemma - italienare går ju med skor inne och att snöra på sig ett par converse när man ska äta frukost känns ju sådär. Om du ska till Italien - ta med så få skor som möjligt för du kommer att vilja köpa på dig en jävla massa på plats!

Ps. Var ska du? Har du blogg?

Mina vänner, som ni vet så har jag haft drömmar om att åka till USA som au pair vilket jag har skjutit upp och skjutit upp. Allra först så var det ett missförstånd mellan mig och Culturale Care angående mitt körkort + att de tappade bort min ansökan i flera månader, det gjorde mig sjukt opeppad som ni kanske förstår. När jag väl fick mitt körkort (i oktober) var min ansökan komplett och jag kunde äntligen starta matchingen med familjer. Men jag fick inga matchningar! Inte fören i januari då jag fick matchning på matchning. Jag tror inte att det var min ansökan det var fel på, utan på själva Culturale Care.

Under den tiden jag inte fick några USA-matchningar så började jag söka på egen hand, runt om i hela världen. Jag ville iväg en kortare period till något häftigt ställe och sedan åka till USA som edu-care (ta hand om större barn, och plugga mer - genom Skandinaviska Institutet) i augusti/september. Jag hittade en familj som verkade perfekt genom aupair-world.net och jag åkte ner till Holland för att träffa dom. Hur det gick kan du läsa här.

Jag insåg då att jag inte alls vill vara au pair. Jag är inte "au pair-typen". Ja, jag var ju au pair i Norge i två månader och det funkade super, men igen? Nej. Ingen av alla de familjer som mailat mig kändes lockande. Ingenting kändes lockande. Så, jag bestämde mig för att skita i allt. Jag inaktiverade mitt medlemskap hos Culturale Care och jag har bara struntat i allt på aupair-world. Det hade varit en fantastisk möjlighet att upptäcka världen på, men på något sätt känns det bara övärt. Det känns som att jag skulle kasta bort ett helt år.

Nu är frågan bara vad jag vill göra istället.

Hejdå familjen. Hejdå Norge. Bagage. Flygstrul. Trött. Sverige. Snö. Södertälje. Sov. Bilfärd. Köping. Hem. Lillebror. Skönt. Oskönt. Trött. Ny dator. Julmust. Lussebullar. Trött. Julgran.

Mer imorgon.

En liten glimt av min nya jacka inköpt i Oslo

Ikväll får jag Sverige-besök igen vilket ska bli mycket trevligt. Så jag kommer med största sannorlikhet inte vara speciellt aktiv, men det tror jag vi alla överlever. På söndag ska jag hem till Sverige - och jag kommer inte tillbaka till Norge. Jag har då jobbat mina två månader här. Sjukt hur snabbt tiden har gått verkligen.

Aja, nu ska jag städa upp lite på mitt rum, hoppa in i duschen och SLUTA äta ur min godispåse. Varför köper jag ens godis? Spyr över tanken på hur jävla mycket godis jag proppat i mig här.

Bild från Köpingsyran i somras

Idag är det SEXTIOSJU dagar sedan vi såg varandra sist. Och det var bara en snabbvisit i Västerås precis efter att jag tagit mitt körkort, och precis innan hon satt sig på bussen till Oslo. Det har hänt så jävla mycket sen sist. Vi båda har bott här i Norge och tack vare att vi har samma telefonabonemang så kan vi ringa varandra gratis, så helt efter i uppdateringen är ingen av oss. Men ack så mycket vi kommer ha att prata om idag.

Idag ska jag alltså sätta mig på bussen till Oslo för att träffa Imnet. Vi får se vad vi hittar på, förmodligen kommer vi bara luffa runt - och ta en miljon bilder! Can't wait!

För ett tag sedan skrev jag om hur lite inspiration jag hade till mina designer - nu är det helt tvärt om. Jag sitter och längtar tills jag kan starta photoshop och exprimentera med nya designer. Jag gjorde klart en igår, trots min deppdag, så det säger väl rätt mycket. Jag har några på G, och efter det ska jag knåpa ihop en ny designutlottning har jag tänkt :)

Fast hur mycket tid har jag egentligen? Imorgon spenderar jag hela dagen i Oslo med min saknade, saknade, saknade Imnet. Onsdag är en vanlig dag och sen på torsdagkväll så får jag besök = ingen dator för min del. På söndag åker jag hem och jaa, då känns det inte heller speciellt aktuellt att sitta framför datorn hela tiden. Och, varför mumlar jag så mycket?

Överfixade mig inför en middag tre timmar för tidigt igår, och posade sönder

Som rubriken lyder så är det bara en vecka kvar här i Norge för min del. Två månader har snart flugit förbi. Hur stört är inte det? Jag ska lämna ett hus med underbara personer bakom mig och åka ut på nya äventyr. Ska först och främst komma hem och varva ner lite, tills efter nyår. Då bär det iväg - någonstans..

Så om exakt en vecka har jag packat ihop alla mina saker, tagit båten över till Moss och sitter på en flygbuss till Rygge. Jag flyger alltså hem istället för att åka buss i sju och en halv timma. Det krävdes ju sällskap för att få med mig allt, och det får jag på torsdag! Happytime! Och på tisdag ska jag pallra mig upp till Oslo och Imnet (som jag inte sett på över två månader!!!), så den här veckan kommer bli super!

- Vad kallar man en neger som fått nobelpriset?
- Fortsatt en neger!

Sitter framför TV:n och hörde alldeles precis det här. Det här skulle vara ett superkul Obama-skämt och alla i publiken skrattade högt. Var det kul? Verkligen? Jag vet att Norge är lite rasistiskt av sig, men vafan.. Får man ens säga neger i svensk tv? I alla fall inte utan att riskera att bli sönderslagen såfort man är klar för dagen..

Som ni flesta vet så jobbar jag som au pair i Norge atm. Jag var förberedd på att vakna klockan sju om mornarna, skapa rutiner och allt sånt där för att komma ut i det riktiga livet där man inte kan ligga och löka halva dagarna. Så blev det inte riktigt.. Det tidigaste jag någonsin gått upp här är halv åtta! Annars vaknar barnen runt nio, tio och de senaste dagarna har jag varit tvungen att väcka den minsta när klockan är tolv. Hur sjukt är inte det? Barnen är 1,5 och 5,5 år gamla och sover som om dom vore tonåringar, haha! Otroligt skönt för mig dock, för jag är inte den mest morgonpigga du kan hitta..

Varför jobbar jag som au pair just i Norge?
Många har frågat och det är helt enkelt för att jag hade tråkigt hemma. Efter att ha legat hemma och lökat i tre månader efter studenten så började jag söka au pair jobb i Norge, helt enkelt för att prova på arbetet (eftersom jag tänkt att åka till USA som au pair), ha möjlighet att komma hem till Sverige - och för att jag är för lat för ett riktigt arbete.

- på obestämd tid

Jag har ingen jävla aning om vad jag ska göra efter det här. Ska jag ta ett nytt au pair jobb i en annan del av världen? Har kontakt med några italienska familjer samt några svenska. Vill egentlgen inte stanna i Sverige, men att jobba i Stockholm (där Bobo börjar jobba på fredag) känns inte helt fel. Jag älskar stämningen i den staden, samtidigt som jag hatar ruset. En hatkärlek med andra ord. Jag känner mig mer peppad på att ta några månader nere i Italien, men det känns som om att inget blir sagt nu så kommer jag ångra mig igen och komma på andra tankar. Jag ändrar mig fan varendaste dag.

Mitt nya projekt i huvudet är hur jag ska ta mig hem härifrån. Ska jag ta buss i sju timmar eller ska jag flyga? Flyga funkar endast om jag har sällskap med mig på hemresan, men det skulle kunna ordnas. Men jag vet inte om jag har aaalleles för mycket packning med mig för att ens komma hem med det på ett flyg. Jaja, jag får klura lite mer på det. För sen är det dags för nästa problem: nyår!?

Först och främst: vilken jävla närbld jag fick till. Man ser ju varena liten rynka under ögat, haha. Anyway så har jag inte på mig eyeliner idag och det känns så himla konstigt. Det känns naket, tomt. Jag är ju van att se mig själv utan något smink alls eftersom det är så jag går runt här i Norge, men när jag nu har sminkat mig utan eyeliner tycker jag att jag ser osminkad ut ändå. Jag har skapat ett beroende..

Jaja, nu är jag ensam här i norgeland igen och jag har börjat nedräkningen till min hemfärd. Idag är det bara två veckor kvar tills jag är hemma i Sverige igen. Det kommer att kännas skönt, men samtidigt konstigt. Jag har ju bott hos den här familjen nu, skaffat mig rutiner osv. Men det är dags för nya äventyr!

Yes gott folk, idag ska jag se New Moon igen! Skulle ha sett den igår, men det stod (helt seriös) fel tid på internet så vi missade den. Jag såg den för två veckor sedan och nu när jag ser den för andra gången ska jag försöka koncentrera mig lite mer på filmen istället för att analysera allt in i minsta detalj.

Jag har ju finbesök från Sverige här och och därför blir det inte mycket mer data än såhär, vilket är ganska förståerligt! Jag lottar ut designen, samt svarar på alla kommentarer osv imorgon när jag är lonelyboy i Norgeland igen. Så, ci vediamo!

..El Sandrillo di Magnifico!

Och det ska då vara jag, för den som inte tänker så långt. Jag har lagat kycklingsallad, inte så avancerat men ni ska se hur mycket jag har lagat - det är helt sjukt! Silje var så rädd att det skulle bli för lite så jag har lagat mat som vi (sex personer) skulle kunna leva på hela veckan. Så jag har stått och hackat och skärt, och kokat och rört om i.. Två timmar nu? Fyfan det är ju sinnessjukt. Det sämsta med det hela är att salladen är så god att jag gått och småätit hela tiden så nu är jag knappt hungrig länge..

Uuuh, nu ska jag ner och "spise" så jag kan få duscha och göra mig fräsch tills jag får besök ifrån sverigeland! Kanske inte så fint att välkomna med smutsiga kläder, flottigt hår, osminkad och sist men inte minst - sovtee!

Jag är så himla risig right now och det är då inte den bästa timingen kan jag säga. Jag får svenskt besök imorgon och hur kul är det och ligga sjuk då? "Neej alltså, du kan gå ut, jag ligger här och.. kan du hämta en näsduk?".. Just nu har jag ont i huvudet och i halsen. Min näsa rinner och jag känner mig bara allmänt sliten, det är så värdelöst. Är det på grund av att jag var så lättklädd igår? Nja, det tror jag inte.. Tror snarare att det är DL som smittat mig med sina nysningar i mitt ansikte.

Vi får hoppas att jag känner mig bättre när jag fått sömn och c-vitaminer i mig. Jag ska ner och ta ett glas (eller två) c-vitamin samt ta upp några mandariner som jag kan mumsa på samtidigt som jag ser på Vampire Diaries. Eller ska jag kanske se How I Met Your Mother? Svårt val!

Alla i huset tycker numera att jag är en galen svensk. Är det verkligen så konstigt att sitta i en tubtop insmord i brun-utan-sol i ett dåligt isolerat hus när det är tio minusgrader ute? Nej! Sure, jag håller på att frysa arslet av mig, skakar till och med av frost emellanåt - men vad gör man inte för brännan? Norrmännen förstår sig inte på sånt här..

Mmm, så härligt glansig jag var på bilden..

CHOKLAD! CHOKLAD! CHOKLAD!

Alltså, ni kan inte förstå (eller jo, jag tror nog att ni kan) vilket jävla chokladbegär jag har haft den senaste veckan! Sinnessjukt verkligen! Och jag har inte kommit iväg till affären fören nu, idag. Jag har varit så jävla desperat, den där chokladen är det enda jag tänkt på den senaste tiden. När jag väl kom till affären visste jag inte vad jag skulle köpa. Drog i alla fall till med en melkesjokolade och en påse Twist. Ojoj vad gott, jag har redan ont i magen! Har en marabou beställd tills på torsdag också.. Jag lääängtar!

Bild från i måndags, innan jag tog mitt pick och pack och drog till Norge

Det blåser farligt mycket ute idag, det låter som att jordens undergång är på ingång. Vi får hoppas att det inte är riktigt så farligt.

Det är så värdelöst att jag verkligen inte har någonting alls att skriva om nu när jag är här borta. Allt är sånt meningslöst hej-idag-har-jag-bajsat-snack, och det skippar jag. Däremot kan jag säga att jag hoppas, hoppas, hoppas att Imnet kommer och hälsar på mig inom de närmsta dagarna. Hon är ledig - och vi har inte setts sedan den 9:e okbober, preeetty sick!

Jag hoppas att Sverige välkomnar mig med öppna armar idag. Annars kanske jag faller ner i marken och tar saken i egna händer (=kramar asfalten). Well, vi får hoppas att jag får ett kungligt välkomnande, för något mindre än det förtjänar jag då inte! Hur är det med självförtroendet egentligen?

Haha, enough! Jag ska alltså hem idag! Jag är verkligen happyface atm, det ska bli så himla skönt att komma hem och åtminstone förstå vad folk säger.. Haha! Jag kommer dock inte hem fören imorgon, för jag stannar i Stockholm (eller, stannar? Jag landar ju fan i Nyköping) tills imorgon. Anyways, nu ska jag strax hoppa in i duschen och packa ner min dator, den måste med den här gången eftersom jag har en sprillans ny väntandes på mig hemma ;)

Btw: mamma har hittat min kameraladdare så snart blir det mer än googlade bilder här!

- Att skicka gratis sms
Jag dör lite här borta när mina sms kostar 50öre (just nu en 1kr eftersom jag råkade fylla på fel igår). Jag är van att skicka runt 100 sms om dagen, och det har jag ju då inte råd med här borta vilket får mig att känna mig ensam. Att kunna sitta och prata i telefon i två timmar för endast 69 öre är något jag också saknar. Att kunna ringa vem som helst, när som helst utan att de kostar skjortan. Jag har ju skype här, men det är långt ifrån samma sak.

- Att kunna ligga och sova till klockan tolv
Här är det omöjligt. Totalt, fullkomligt omöjligt. Visst kan jag ligga i sängen till klockan tolv, men kan jag sova? Nej. Det går inte så lätt med två små barn i huset vilket inte är så konstigt. Det tär verkligen på mig att inte få sova ut och få lugn och ro. Även om jag stänger in mig på rummet på mina lediga dagar så kan jag inte koppla av. Jag hör allt som händer ute i vardagsrummet. Jag kan inte känna lugnet här och det är jävligt jobbigt faktiskt..

- Utgång
Haha, yep! Jag har inte varit ute på sjukt länge, senast var i Stockholm 12:e oktober (ja, jag kollade upp det i arkivet) HJÄLP! Jag vill träffa alla små fula köpingsprickar igen och få känna mig hemma. Jag vill se folk jag känner igen, träffa folk som jag kan prata minnen med och bara att allt ska vara som vanligt. Det är inte ofta man uppskattar det när man väl är i Köping. Men man lär sig att göra det om man sitter inne helg ut och helg in i ett annat land!

- Att köra bil
Jag har inte kört någonting sedan jag var hemma förra gången (snart tre veckor sedan). JAg får låna famljens bil, men vart ska jag åka liksom? Och sedan så erkänner jag att jag inte vill sätta mig i världens risigaste vita volvo, jag tänker undvika det så länge det går. För vita volvos ger mig rysningar då vi hade en när jag var mindre.. Hemska tider.. Haha! Så jag längtar efter att sätta mig i bilen och bara köra.

Min förmiddag var inte bra, inte det minsta bra. Imnet ringde mig och sa att hon var på väg hem till Sverige och jag var superhappy. Det förstörde hon snabbt genom att säga att hon ska tillbaka till Oslo på fredag - samma jävla dag som jag kommer! Så jag missar henne IGEN! Händer det? När jag hade duschat och höll på att fixa mig såg jag ut genom fönstret och det spöregnade. Spöregnade. Jag blev så himla opepp på allting. Och sen kommer Silje in och säger att jag förmodligen inte kan gå och se på bio nästa vecka (som jag sett fram emot) och jag var tvungen att springa till bussen!

Så när jag väl kom in till Tönsberg var jag inte på mitt bästa humör. Men vet ni vad det första jag ser när jag kliver av bussen är? En superstor New Moon poster med my baby Jake! Då sken jag upp som om sett mitt barn för första gången. Hahah, jag tror inte att ni hade velat se mig stå där och granska postern som om det vore ett tecken från Gud. I alla fall så var det Jacob Black som fick mig på bra humör igen, och postern var uppsatt över hela Tönsberg så jag gick runt med ett leende på läpparna i stort sett hela tiden ;)

Inte en endaste kille har dröjt kvar sin blick vid mig, åtminstone ingen som jag sett. Är jag ful i Norge? Jag kanske skrämmer bort alla killar med mina indianskor? Jag kanske är för snygg för dom? Eller är det kanske så att alla norrmän har en inbyggd radar som säger "hon är inte intresserad" och alltså inget att ens titta på? Hmm.. Detta kan jag fundera på i evigheter..

Jag har varit inne i Tönsberg idag. Jag behövde verkligen lite time-off från allt barnskrik och blöjbytande så jag åkte in till stan vid hal två och kom precis hem. Jag letade efter presenter bara för att jag ville köpa någonting men inte nödvändigtvis spendera allt på mig själv. Men hittade jag någonting? Nej. Det enda jag köpte var ett nagellack och nya underkläder till mig själv, lika bra det. Jag hann med att sola också, dom hade sån drop-in på köpcentret jag gick omkring på så jag tog en 10-minutare. Välbehövlgt. Färg fick jag dock inte, men förväntar man sig det när man är kritvit? Nej, men ack så skönt det var!

Jag har sett på google analytics att jag har +10 besökare dagligen ifrån Tönsberg - där jag bor i Norge. Hur kan det vara möjligt? Jag känner ingen härifrån, ingen vet om min blogg. Vilka är ni? Hör av er, jag vill ju ha lite vänner härifrån..

Facebook finns ju, och så finns kommentarsfältet ;)

Här i Norge pratas det sjukt mycket om svininfluensan. Så fort jag började bli förkyld började alla "ååh, svinnfluensan, svininfluensan". Jag har skrivit vad jag tycker om denna hype tidigare och jag har inte ändrat mig, fattar inte varför alla ska snacka så mycket om den. Idag fick jag i alla fall välja mellan denna godisbit och en med en jultomte. Jag tyckte att det var passande att välja grisen bara för att..

Igår kväll började det snöa och imorse vaknade jag av att HK skrek "jag vill ha snön tillbaka". Yes, tänkte jag för då betydde det ju alltså att snön från går inte lagt sig. Sen när jag äntligen stiger upp och drar upp rullgardinen möts jag av denna syn! SNÖ! MASSOR AV SNÖ! Fan, fan, fan! Jag är inte redo för snö än. Det är för tidigt, mer än en månad för tidigt. Jag är inte redo att börja använda vinterkläder än - och jag tänker inte förstöra några skor! Dessvärre var jag "tvungen" att gå ut och leka med HK i snön.

Jag - Jag fryser..
HK - Men hopp litt så blir du varm
(jag börjar hoppa)
(fem minuter senare..)
Jag - Jag fryser..
HK - Men du må gå litt
(jag börjar gå i en cirkel och varje gång jag stannar säger han:)
HK - Sanja, du må gå litt!

Jag - HK, var har du dina skidor?
HK - Haa?
Jag - Dina skidor (gör löjliga rörelser som ska föreställa någon åka på skidor)
HK - Haa?
Jag - S-k-i-d-o-r?!
HK - Du snakker bare snusk (sa han verkligen snusk? eller strunt kanske?)
Jag - Hahah, neej, skidor! "Gå på ski" (ett försök till norska)
HK - Jae könner ikke vad du sier (ett försök till att skriva på norska)

Haha, ni skulle se vad söt han var när han försökte förstå vad jag sa. Hans ansiktsuttryck var oslagbart vid varje "haa?" (det pågick mycket längre än jag skrivit ovan) och han var så söt när han började le när han sa att han inte förstod vad jag sa, haha. Och han var ju om möjigt ännu sötare när han sa till mig vad jag skulle göra för att inte frysa, aaaw..

Jag tror stenhårt på att DL (den minsta pojken, på ett och ett halvt, jag jobbar med) kommer att bli flerspråkig när han växer upp. För det första så pratar jag ju svenska med honom vilket är bra bara det. Men sen när jag går runt och bär på honom så flikar jag in lite fraser på engelska och italienska. Utöver det så går jag runt och sjunger (!) på serbiska för honom, för att försöka få still på honom. Första gången jag började sjunga Soba Za Tugu blev han helt tyst och stirrade på mig med öppen mun. Om han gjorde det för att han öppnade sitt sinne och tog in det jag sa eller om han tyckte att jag var dum i huvet kan diskuteras. Men idag när jag sjung på Ubjias Me Usnama så dansade han! Seeee, I think he likes it! Och jag är övertgad om att han förstår varendaste ord! ;)

Nej, men om jag ska vara ärlig så tror jag fakiskt att det är nyttigt att som liten få höra olika språk. Jag själv fick lära mig lite italienska av farmor och även fast jag glömde bort allting så har jag lätt för att snappa upp italienskan och även andra språk. Och jag är övertygad om att det inte endast är nån medfödd "språkgen".