Sarasota, Florida

Igår fick jag ett mail av en amerikansk familj som ville att jag skulle komma och jobba hos dom som au pair. Allt verkade superbra - men lite för bra kanske? Jag skulle få 2 500 dollar (ca 17 000 svenska kronor) i månaden plus 800 dollar (ca 5 500 svenska kronor) i veckopeng för aktiviteter osv. Det är mer än 30 000 svenska kronor i månaden! Rakt ner i fickan.. Normal au pair lön ligger på ca 800 dollar i månaden - lika mycket som denna "veckopengen". Låter då detta som en normal lön om man skulle jobba 20 timmar i veckan som familjen i fråga skrev? Nej! Ingenting jag hade tackat nej till.. Men..

Första intrycket av familjen är lite "skummel" som dom säger här i Norge. Det verkar ju som sagt för bra för att vara sant. Två barn, perfekta åldrar på dom, 20h jobb i veckan, tillgång till bil, Florida, sju gånger så mycket mer betalt än hos andra, ivriga att få dit mig osv osv. Det skulle ju kunna vara en man som hittat på historien för att locka ner någon dum svensk tjej för att ha som sexslav eller nåt. Men låter inte det lite långsökt? Familjen i fråga kanske bara är otroligt dålig på att formulera i text? Vi får hoppas det. För allt låter ju perfekt.

Fråga mig inte vad jag gör med min hand, det har jag tyvärr inget svar på

Ja, jag håller på att bli sjuk, finns det något tråkigare? Jag hittade ett c-vitamin lager nere i skåpet så det missbrukar jag för tillfället. Annars finns det ingenting för att få mig att må bättre - förutom att vara snygg! Om man känner sig krasslig ska man inte göra det värre genom att se ut som stryk. Man ska klä sig i normala kläder (jeans är ett måste för man ska inte känna sig för bekväm, även fast jag alltid är bekväm i jeans), sminka sig, fixa håret och ja, vara allmänt snygg bara! När man ser ett fräscht ansikte i spegeln glömmer man bort att man har taggtråd i halsen. Jag känner mig genast bättre!

Btw: Koftan jag har på mig är ett av mina inköp från igår. Den är så mysig!

- Jag har blivit rånad på en kiosk
Jag köpte en japp och en burkcola när jag var inne på köpcentrumet. Vet ni hur mycket det kostade? 44 nok! Det är fan 55 svenska kronor! Jag blev helt chockad när hon sa hur mycket det kostade. Jag visste att jappen kostade 20 nok eftersom jag köpt en tidigare, men colan.. Jag började skratta och frågade hur mycket colan kostade. Hon svarade att den kostade 24 nok - det är TRETTIO SVENSKA KRONOR! Alltså, hör ni hur sjukt det är? Jag som inte ens köper cola på Biur (ett konditori i Köping) för att colan kostar 13 kronor där..

- Jag har hittat mötesplatsen för alla fjortisar här i Tönsberg
Jag satte mig på en bänk och vilade mina ben samtidigt som jag åt min japp. Jag satt på bänken i mindre än fem minuter och jag vet inte hur många fjortisar som kom och gick under den tiden. Alla var supersminkade med risigt hår och kramades när dom sågs. Nu vet jag vart jag ska hitta vänner, haha!

- Är alla norska "guttar" ser likadana ut
Helt sjukt. Det finns två varianter av norska killar. Antingen är dom fjortsar (såg oroväckande många när jag satt på bänken) eller så ser dom ur just så som jag föreställer mig att norksa killar ska se ut. Är dom över 20 så är dom lite småskäggiga och har stickade tröjor och jeans på sig. Den lite yngre generationen har "häftig" frilla och stor dunjacka, dom har gärna lite färgglada kläder också.

- Jag känner mig hemma bland araber
När jag hör folk prata på arabiska känns det som att jag lika gärna kunde vara hemma i Sverige. Jag borde ju göra det bland norrmännen eftersom det inte finns någon skillnad utseendemässigt, men jag känner mig så jävla vilsen bland dom. Jag fattar inte vad dom säger fast det känns som att jag borde göra det med tanke på att dom ser ut som svenskar, det gör mig förvirrad.

- Jag har inte kommit övet det faktum att man har ketchup på pizzan här
Jag blir lika förvånad varje gång. Jag har varit här i snart tre veckor och vi har ätit pizza tre gånger (uuuuh, way too often), senast igår. Och jag garvade lika mycket som första gången. Jag trodde inte för mitt liv att dom var seriösa - eller i alla fall inte att det är något alla i Norge har. Men tydligen så har man ketchup på om jag gillar ketchup i övrigt.

Jag fick världens frihetskänsla när jag tog mig en liten tur här ute på landet idag. Det var helt sjukt. Jag hade satt på mig mina joggingskor, vantar och jag hade Boban Rajovic på högsta volym i öronen. När jag gick där ute och såg så långt bort jag bara kunde började jag le från ingenstans. Jag kände mig så jävla fri. Varför vet jag inte, men jag gjorde till och med en piruett där på vägen. Haha, helt sjukt. Jag ska nog börja gå ut lite oftare.


En bild på mig från förra helgen i Sverige. Jag är snyggare upp och ned! Kul..

Se vad Silje kom in med till mig alldeles nyss - ett paket ifrån mamma! Hon har skickat hörlurarna till min mobil och datamusen som jag glömde hemma, sen har hon skickat ett par varma strumpbyxor, en Twilighttidning och lite nöt-creme! Fick med ett en lapp också där det bland annat stod "hoppas att det finns något av värde att läsa i tidningen, annars får du nöja dig med bilderna" - och jag hoppas att det kommer att finnas massa snygga bilder på Tyler (eller Jacob kanske jag ska säga), muahaha!

Ps. Hur mycket gillar ni mönstret på mitt täcke? ;)

..Är något så storslaget som godis!

Hur känns det? Sådär. Det godiset jag tog med mig hit hemifrån när jag åkte första gången har varit slut i två dagar nu och jag känner ett ooootroligt sug. Så, när Silje skulle in till Revetal kände jag att jag var tvungen att följa med. Dels för att köpa godis och dels för att komma ut i friska luften. Så kul blev det dock inte när jag insåg att det snöade här med.. Jag som retats för att det snöar hemma i Sverige..

Men men, jag har i alla fall skaffat mog ork till att göra saker. Jag har till och med duschat, sminkat mig och satt på mig vanliga kläder (annars glider jag runt i mjukisdress dagarna långa) det är inte varje dag jag är "pyntad" - och Silje blir lika förvånad varje gång ;)

btw: godiset kostade över 60nok, haha!

Jag orkar inte skriva någonting, jag orkar inte göra någon designutlottning, jag orkar inte ta en bild på mig själv, jag orkar inte lägga upp nån bra låt, jag orkar inte ens leta rätt på ett par snygga skor och lägga upp - då är det illa!

Jag orkar inte sitta vid datorn, jag orkar inte sitta här inne på mitt rum, jag orkar inte gå ut i friska luften, jag orkar inte se på en film, jag orkar inte se på tv, jag orkar inte städa, jag orkar inte läsa ur min bok, jag orkar inte laga något att äta, jag orkar inte sova, jag orkar inte spela sims, jag orkar inte ringa någon, jag orkar inte svara på mail, jag orkar inte fixa med bloggdesigner, jag orkar inte att DL snart vaknar, jag orkar inte att jag är ensam här.

Men imorgon ska jag orka. Imorgon ska jag göra någonting. Jag ska i alla fall ta på mig mina gummistövlar och gå en sväng här ute på landet. Andas in lite frisk luft för en gång skull. Det borde ju vara en självklarhet när man bor på landet - men jag har inte varit ut från huset sedan jag kom hit i söndags. Katastrof. Jag vill in till stan också, inhandla mig något. Men själv? I en helt främmande stad? Det känns inte som att jag orkar det heller..

Eller, inte direkt hem, hem. Utan mer bara hem. Förstår ni? Hahaha! Neeej, inte så konstigt. Det är inte så att jag längtar efter min familj, min säng eller så. Jag saknar bara känslan av att kunna göra vad jag vill och att känna folk. Jag har ännu inte lyckats skaffa några norska vänner (kanske för att jag setat här hela tiden) och det är det som är drygast med allt. Att jag bara sitter här vid datan om dagarna när jag inte har någonting att göra. Det är det jag längtar hem till. Att bara kunna ringa ett samtal, ta bilen och träffas.

Jag hade hoppats på att Imnet (som bor i Oslo för tillfället) hade kommit ner nu i dagarna eftersom hon är ledig. Men nej, jag blir aaaaall alone! Och jag jobbar ju så jag kan inte åka upp till hududstaden. Det är bara lite mer än två veckor tills jag ska hem igen, så jag har någonting att se fram emot. Men det hade varit rätt trevligt att göra något annat än att skypa tills dess. Jaja, vi får väl ser hur det blir. Jag överlever trots allt.

Yep, I'm back. Jag hade en trevlig helg hemma i Sverige men på något sätt känns det skönt att vara tillbaka i Norge. Jag har ju mitt lilla rum här med mina kläder och allt. Resan (båt/buss/flyg - flyg/buss/båt) gick bra också, och jag träffade mycket trevligt folk efter vägen. Jag fick en privattur med en buss runt Moss i torsdags för att chauffören inte tyckte att jag skulle stå ute och frysa - och idag tror jag att jag hoppade på fel buss när jag skulle från flygplatsen, men chauffören körde mig dit jag skulle i alla fall, haha, han var så jävla skön.

Det som svider med att vara tillbaka är att jag har glömt mina hörlurar till mobilen (så jag fick flyga, åka buss och båt i tystnad, men det överlevde jag), musen till datorn glömde jag med (jag hatar den där pekgrejen på laptops, jag kan absolut inte hålla på i photoshop med den) och att jag glömde ladda mitt kamerabatteri när jag var hemma (min laddare är spårlöst försvunnen och måste låna mammas istället) så den kommer förmodligen att dö snart, väldigt kul. Jajaja, nu ska jag "skypa" lite innan jag ska sova.. Jag är dötrött!

Det är finare i verkligheten, man ser skogen där borta skifta i gult. Som ni ser så bor jag ute på landet, haha. Men det är inte så öde som der ser ut att vara, det är bara en kvart in till Tönsberg (som är en relativt stor stad) och fem minuter till Revetal dit vi åker och handlar och så. Än så länge känner jag ju ingen här så jag har ingenting att göra på fritiden. Men när jag väl hittar någon jag kan umgås med så ska jag se till att förflytta mig ut från mitt rum.

Jag hoppas att lane moje (Sabina) kommer och hälsar på mig snart!

Såhär såg jag ut efter "kinon" (bio för er som är för lata för att scrolla ner och läsa det tidigare inlägget) igår. Jag har på mig min nya jacka som är inköpt i Italien (ja, så den är ju inte sprillans ny) - jag älskar den! Den syns ju inte ett dugg på bilden, men det får duga ;) Jävligt skum bild på mig förövrigt..

Anyway, min trötthet är verkligen påtaglig här borta. Jag har ingen överskottsenergi om man säger så. Jag är inte van att vara så aktiv som jag är här så jag blir hur trött som helst. Det ska bli skönt att komma hem över helgen - inte för att jag tror att jag kommer få så mycket tid till att sova ut, men jag kommer i alla fall vara fri ifrån barnskik.

"Sandra, har du lust på kino?"
"Ehhm.. vad är kino?"

Det tog ett tag innan jag förstod att var bio hon menade. Först tänkte jag att hon menade någon kinarestaurang och tyckte att det var väldigt konstigt eftersom vi alldeles nyaa ätit, haha. Men det är alltså bio som jag och Silje ska på, det blir trevligt! Vi ska se "Happy People" med Adam Sandler. Han brukar ju vara med i bra filmer så jag hoppas att den är bra :)

Jaja, gotta run!

Idag är det första gången sedan i tisdags jag har smink på mig och fyfan vad skönt det känns! I snart en veckas tid har jag sett världens mest slitna människa i spegeln så det är skönt att äntligen få se någon fräsch! Hahah! En liten parantes bara..

Idag ringde det en familj från Boston för andra gången. En familj där jag möjligtvis ska vara au pair alltså. Boston. Boston, Boston, Boston. Det låter inbjudande faktiskt även fast jag hoppats på sol och värme i ett helt år. Men efter jag fick kontakt med denna familj har jag insett att jag visst vill ha en vit jul och inte gå runt och svettas 24/7. Familjen är i alla fall hur trevlig som helst och dom har tre barn (jag vet inte vad jag tycker om det, vill helst ha två). Dom vill att jag ska börja andra veckan i januari och.. Det är SNART! Fan, det är för snart. Uhuuuu, jag vet inte vad jag ska göra!

Idag har jag varit dödstrött hela dagen - och då är det inte kul att leka affär, att man räddar osynliga barn eller att man blir uppäten av en haj, haha! De två senaste dagarna har jag lagt mig rätt sent och jag får ju knappast någon ro när barnen är vakna så jag kan ju inte vila ut på dagen som jag gör hemma. Även om jag stänger in mig på mitt rum så hör jag ju deras skratt/skrik.. Därför är det så skönt att vara uppe på kvällarna, när det är lugn och ro i huset.

Nu ska jag slänga mig i sängen med musik, godis och ett korsord. Fyfan vad gammal jag känner mig, eller sorglig kanske är det rätta ordet. Korsord på en lördagskväll, vilken hit! Jaja, jag skyller på detta Norgeland. Jag ska tvinga någon att göra mig sällskap på skype, annars kommer jag ligga där och tycka synd om mig själv, haha!

Här får ni tre otrooooligt intressanta bilder:
(Det är tomt på bilder på mig själv eftersom jag glidit runt osminkad ända sedan jag kom hit. Ännu en sak som får mig att känna mig gammal, sorglig eller vad nu ordet var..)


Ett lekrum, Denny Leander och Henry Kristoffer

Jag har aldrig, aldrig, aldrig i hela mitt liv varit med om en familj som äter så mycket godsaker. Det är glass, chips, dricka, mängder olika sorters kakor och sånt hela tiden. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om hela familjen hade fetma med tanke på vad dom stoppar i sig - men nej, ingen fetma här inte. På blden ser ni "norsk bananasplitt med italensk is", haha! Jag hade då aldrig haft på så mycket på fatet om jag fick göra det själv, men dock tycker jag äter för lite så här hade jag ingen fri vilja ;)

Nu är klockan snart två så jag lär stänga av datorn.. Dock har jag absolut inga fasta tider vilket är otroooligt skönt - och barnen sover till 9-10 tiden (Henry Kristoffer gick och la sig vid 12 idag så han lär vakna väldigt sent imorgon, sköönt), så jag får sovmorgon varendaste dag! Det passar ju mig perfekt, muahaha!

Igår var Silje och jag ut och letade efter detta - ett Lebara startpaket - och det var inte det lättaste ska jag tala om. Tydligen är det inte bara att köpa ett simkort och stoppa in det i telefonen som det är hemma i Sverige. Här måste man registrera kortet med namn, personnummer osv innan det går att använda. Det är ju smart egentligen med tanke på brottsligheten och så, men ack så krångligt.

Så nu kan ni inte nå mig på mitt vanliga nummer, för jag orkar inte hålla på och byta simkort hela tiden. Mamma har försökt att smsa mig på mitt norska, men jag har inte fått några sms så det är inte fullt så pålitligt. Men men, nu ska jag försöka hitta på någonting att göra denna fredagskväll.. Ville ju se Idol..

Sådär, lyckligtvis hade Silje en sån där kortläsare till kameran så jag kan få in bilderna i datorn. Färginställningarna är dock annorlunda mot mina hemma så jag har ingen aning om hur bilderna blir.. Men ni ser ju att det är rosa! Jag är ingen babyrosa tjej, men jag tycker om mitt rum - det är charmigt. Jag ska försöka se till så att det är någolunda städat hela tiden. Vi får se hur det går med det, för hemma är allt kaos! Men jag har ju inte i närheten så mycket saker där hemma som här så det ska nog nte vara några problem!

Jag ska föresten hem till Sverige nästa helg. Jag jag bestämt mig för att försöka flyga ensam för första gången (det tar bara en timma istället för fem på en buss) och Silje och Håkon har varit så himla snälla och hjälpt mig att hitta bussar och så till flygplatsen. Jag ska kika lite mer på det och om det inte blir för dyrt med båt-buss-flyg så bokar jag ikväll! Spännande!

Det blir som sagt mycket "va?" här borta, men jag har börjat förstå mer vilket är kjempebra, muahaha! Jag kunde för mitt liv förstå vad Silje menade när hon frågade om jag var "sulten" så jag stirrade som om jag sett en utomjording - nu vet jag i alla fall att det betyder hungrig. Jag förstår inte någonting om jag inte lyssnar, så det är så roligt när det hel plötsligt blir tyst omkring mig - då har dom frågat mig nåt utan att jag märkt det.

I onsdags när jag kom var jag på affären med Silje och Henry Kristoffer (den stora pojken) och när han ropade efter "is" så trodde jag att han var dum i huvet. "Varför i hela världen vill ungen ha is?", men jag förstod ganska snabbt att det var glass han ville ha.

Igår så lekte jag och Henry Kristoffer med en ballong, och jag höll den ovanför hans huvud och sa "säg snälla Sandra, annars får du den inte". Han bara log mot mig och nickade, jag sa "säg snälla Sandra" igen och igen, men sen när han sträckte fram handen för att hälsa på mig förstod jag att stackaren inte förstod vad jag menade, haha.

Det roligaste var ändå igår när vi satt och fikade (dom fikar jääävligt mycket, väldigt, väldigt mycker mer än vår familj hemma) och Henry Kristoffer skrek allt vad han hade: "JAG VILL HA SEX, JAG VILL HA SEX". Hahaha, jag höll på att dö när jag satt där i soffan "börja inte skratta, börja inte skratta" var allt jag tänkte på. Jag lyckades hålla mig - och HK fick sina kex!

Och jag lever och mår bra vilket är ett stort plus, haha! Bussresan gick bra, jag hade telefonsällskap i två timmar och resten av tiden satt jag bara och lyssnade på musik. Jag försökte kolla på film, men jag mådde illa så jag var tvungen att titta ut genom fönstret - och det var väl inte så dåligt det heller. Jag har aldrig ens varit i Norge så det var mycket nytt att ta in. Oslo verkar ju hur fint som helst! Att ta bussen hit (vart jag nu än är..) gick också bra, dock har jag stora svårigheter med att förstå norska så det blir mycket "va?", muahaha.

Familjen är supersnäll så allt känns bra. Jag har nyss packat upp alla mina saker, slängt in kläderna i garderoben och så. Jag tänkte visa ett kort på mitt super-rosa rum (min kamera gick inte sönder helt så det går att ta bilder), men nu upptäckte jag att jag glömt USB-sladden till kameran så jag får inte in bilderna på datorn. Hemma använder jag bara kortläsaren så jag tänkte inte på det.. Men vi ska in till expert idag och köpa kontantkort så jag ska se om det finns någon sladd där. Annars får jag be mami skicka över den (+ lite mer strumpor, haha). Helt värdelöst utan bilder ju! Ska dock lägga upp lite från Italien snart :)

This is sick. This is sick. This is sick. Jag vet inte hur många gånger jag måste säga det för att ni ska förstå - men der här är verkligen sjukt. Jag ska till Norge, som ni kan se på "biljetten" ovan, och jobba som au pair i två månader. Jag har aldrig träffat familjen innan, men jag ska ta hand om två barn (1,5 och 5,5 år gamla). Jag packade klart mina väskor (en megastor med massa vinterkläder och två handbagage) igår vilket känns skönt, vill inte stressa nu på morgonen.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att deras internet kommer att funka någolunda. Det verkar som att det är lite struligt emellanåt men jag hoppas verkligen att det ska funka. Sen tror jag (har inte så bra koll alltså, haha) att dom bor ute på landet och om dom inte har nån täckning för mobilen kommer jag nog att dö..

När ni hör från mig nästa gång har jag ingen aning om.. Men det blir så snart som möjligt för hur skulle jag kunna klara mig utan internet? Nu önskar jag mig själv en trevlig resa - sex jävla timmar i en buss med en dator (fick låna farmor och farfars laptop tills jag får min egen) med två timmars batteritid är ingen hitt. Men det gäller att göra det bästa av situationen.. Well, nu ska jag inte mumla mer - hejdå!