Första skoldagen


Idag hade vi vår första riktiga föreläsning. Tror det här kommer bli riktigt bra. Efter den fick jag äntligen tid att få ihop mitt bord som jag köpte i söndags. Känns skönt att det finns mer i lägenheten än ett par stolar, haha. Vi har inga fler föreläsningar den här veckan, och min plånbok ligger hemma i Köping, så vad kan jag göra förutom att ligga här och se på True Blood och alla andra serier jag ligger efter med? Det håller mig utan tvekan sysselsatt, så jag klagar inte!

Byggmästare Sandra

I brist på bilder får ni en från Madagaskar, med en liten lemur på axeln i regnet.

Jag är världens tråkigaste nolla. Var med på uppropet och en stadsvandring i måndags, sen tog jag av mig det turkosa pannbandet med mitt namn på och började renovera min lägenhet. Känner mig sjukt tråkig, men efter att ha bott i ett renoveringsprojekt de senaste fjorton åren så tycker jag att det är ganska skönt att få det här fixat så fort som möjligt. Det gick dock inte bra när jag skulle leka byggmästare själv, så nu har jag tagit med mig pappa över helgen så han får styra upp det här. Kommer bli väldigt tomt imorgon när dom åker, och lämnar mig ensam med mina två stolar. Yep, det är de enda möblerna jag har. Två stolar och en madrass på golvet.

Nu ska jag försöka ladda ner Photoshop, på min nya MacBook Pro. Förstår mig dock inte på så mycket av den än, så vi får väl se hur det går.. Önska mig lycka till! (Inte bara med datorn, utan allt jag försöker mig på nu i dagarna. Imorgon ska det tapetseras!).

Ett första stopp på vägen



Trötta och glada över att äntligen vara framme i värmen (höll på att dö i mina svarta jeans). Vi landade på Bergamos flygplats och skulle vidare ner till Genova för att spendera natten där. Vi landade dock i så pass skaplig tid att vi passade på att åka upp till Bergamos gamla del. Det var riktigt mysigt, och vi åt gott på en restaurang med fantastisk utsikt.

Tu sei pazza di me



Augusti alltså. Inväntar svar från universitet, snålar med pengar, planerar en roadtrip, sjunger på låten ovan och springer omkring och busar i stövlar från Italien. Jag saknar mina fina vänner som lämnat Köping bakom sig. Önskar att jag hade pengar nog att hälsa på dem. Men när man förbereder sig på att man kanske ska flytta till annan ort själv så bör man hålla hårt i plånboken. En Stockholmstripp eller ett par nya högtalare? (Känslan av att sitta ensam i en stad man inte känner någon, utan musik.)