Jag har varit med om min första springnota
I tisdags var jag i stan med en "kusin" till min värdmamma. Vi var och åt lunch, och när vi gick därifrån så la jag aldrig märke till några pengar. Jag kunde dock inte vara säker eftersom jag lika gärna skulle kunna ha suttit med min mobil, mina egna tankar, sjungit eller nåt i den stilen medans den här kusinen betalade. Han kanske betalade innan? Man kanske betalade på något speciellt sätt här? Månadsvis för medlemmar? För inte fan skulle han dra en springnota? När vi kom hem fick jag dock det bekräftat - det var en springnota! En ofrivillig! Han hade också vart i sina egna tankar och glömt betala. Låter som en rätt dålig utsäkt om han inte hade ringt sin syster som fick springa och betala.

Jag har helt seriöst tänkt att åka hem
Som jag sagt tidigare så var denna vecka inte lätt. Någonting ändrades i min inställning i lördags. Jag tror att det kan bero på hemlängtan. Jag bokade min biljett hem i fredags kväll, och det var då jag insåg hur mycket jag saknade mina vänner. Inte konstigt om jag blev lite nere, men det blev too much och jag fick skäll på grund av det. Hade jag inte redan bokat (och betalat) min biljett till Sverige nästa vecka så hade jag funderat ännu mer. Men men, det ordnar sig!

Jag har varit rädd för första gången sedan jag kom hit
I Rom gick jag vilse.. Jaa, jävligt många gånger. Jag gick ensam mitt i nätterna, gick igenom mörka parker, hamnade helt, helt fel, blev påhoppad av konstiga människor och allt det där - men aldrig var jag rädd. Här, I Palermo är det helt annorlunda. Jag var i stan själv i torsdags, och jag gick längs en av alla shoppinggator och helt plötsligt började jag känna mig helt vilse (även fast jag visste var jag var). Jag blev helt paranoid och föreställde mig att

Jag har insett att jag faktiskt är utländsk här
När jag var i Rom hade jag inga italienska kompisar, så där var vi alla likadana, även fast vi kom från olika länder ändå. Här däremot har jag än så länge bara träffat italienare, och det är så himla tydligt att jag är just utländsk. Det är så konstigt när folk refererar till mig som en "foreign girl". Jag känner mig som en ryss eller nåt, haha. Och när jag blir presenterad för nys folk hej vilt så är det alltid "Sandra, hon är svensk", som om jag vore någon slags utomjording, haha.

Jag har blivit uppraggad på stranden
Igår när jag var på stranden märkte jag att en kille spanade in mig, någon timma senare kommer han fram till mig och säger på italienska "ääh, orkar inte vänta längre - vill du ta en kaffe med mig?", haha. Jag skulle dra ifrån stranden tjugo minuter senare så jag hade inte tid, annars hade ju inte en kaffe (snarare en coca cola) inte skadat. När den här killen gått så kommer det fram ett gäng killar som satt bredvid mig och pratade med mig på riktigt dålig engelska (dom hörde att jag pratade engelska med killen innna och dom blev väl nyfikna), det visade sig att dom var 16 år, haha!