The Game - Better On The Other Side ft. Chris Brown, Diddy, Polow Da Don, Mario Winans, Usher & Boyz II Men
(MJ Tribute)

Behöver jag ens skriva någonting? Låten är otroligt bra. Jag blir tårögd.

Just nu är det final i U-21 EM mellan Tyskland och England (fyfan vad sur jag är över det, mina två hatlag genom tiderna. Det kunde ha varit Sverige - Italien, fast det hade jag ändå inte velat eftersom jag håller på Italien i såna här sammanhang men jag har kärlek för det svenska U-21 laget, de är inte så jävla torra som svenskarna annars brukar vara)  och Jesper Hussfelt kommenterar inte. Det är en stor sorg för mig eftersom han är min nya idol. Jag ska börja se på matcher bara för att han kommenterar dom.

Haha, jag sitter på riktigt och skrattar - högt - för mig själv när jag ser på klipp från Sverige - England där han kommenterade. Det är så kul att höra hur galen han blir, han är den enda (svenska) jag hört som verkligen lever sig in i matchen. Senast igår hörde jag torr-Allbäck säga "oj oj oj", hur jävla entusiastiskt är det? Nej, tacka vet jag Jeppe. Han visar känslor, otroliga känslor. Nedan är två exempel, båda ifrån Sveriges upphämtning mot England. Så otroligt kul.



"Han skruvar in den där. Han skruvar in den där"

"De e mååål, de e mååååål, de e mååååååål, de e mååååååål!! de e 3-3 och de e Markus Berg som gör mål igen. De e 3-3! Vi är tillbaka! Vad är det som händer?!" och så fortsätter han..

Hahah, jag dör. "Vad är det som händer?!" kan vara det roligaste jag hört. Och hur hans röst brister när han skriker "de e mååååål". Jag ska, som sagt, börja se mer på fotboll nu. Endast om det är han som kommenterar. Jag vill aldrig missa en chans att höra någonting såhär roligt igen.

det har jag varit sedan i torsdags kväll. Jag är fortfarande otroligt trött efter allt resande och jag har ännu inte haft tid att vila upp mig efter studentveckorna. Det känns sådär. Jag är trött i stort sett hela tiden och därför har jag inte orkat vara ute i det underbara vädret jag möttes av i Sverige. Jag åkte för att sola och bada på fredagen, men jag åkte hem lika fort - jag orkade verkligen inte. Imorgon är det måndag så det blir nya tag, jag måste ut och röra på mig och försöka lägga mig i tid så att jag kan få ordning på den här jävla tröttheten.

Ja, jag kom ju som sagt nyss hem från en vecka på Kreta men jag sitter redan och kollar efter sista-minuten resor. Jag vill härifrån. Nu. Det är det här som är det värsta med att inte ha ett jobb (och jag mitt arsel glömmer alltid bort hur jävla jobbigt det varit åren innan), man är så ensam. Jag skulle kunna sätta mig på ett flyg inatt, imorgon, om en vecka, 14 dagar, när som helst. De andra däremot.. De jobbar, har inte tid, inte råd osv, osv. Det hade varit en sak om jag bara pratade om att åka på en utlandsresa men nu är det allt. Hela sommaren. Detta är (förhoppningsvis) min sista sommar i Sverige och jag vill få ut som mycket som möjligt av den. Jag vill inte sitta inne framför datorn eller hjälpa till på pappas jobb "bara för att jag inte har någonting annat att göra". Jag vill ta vara på dagarna och sola, bada, åka på en weekend till Stockholm, Göteborg eller Malmö, träffa vänner all over the world (eller, Italien och Sverige då), göra en spontan roadtrip neråt, uppåt eller vartfan som helst i Sverige, ja, jag vill göra någonting. Men ingen annan. Jag hatar mig själv för att jag är så dum och glömmer hur det varit tidigare år. Det finns ingenting värre än att vara ensam på sommaren.

Jag trodde helt seriöst att det var ett skämt när pappa sa det.
- haha, neej, han är ju inte död
- jo, det står på text tv
Jag försökte klicka in mig på aftonbladet utan att lyckas. På expressens startsida möttes jag av nyheten. Det är ju sjukt. Michael Jackson kan inte vara död. Man ska inte dö när man är 50 år. Han skulle ju släppa en ny skiva och ha en massa konserter. Nu är han död. Ingen mer Michael Jackson. Jag antar att hans musik kommer att spelas riktigt mycket nu, i alla fall här på min dator. Jag är ledsen, på rktigt och jag kan fortfarande inte förstå att det är sant. Michael Jackson kan inte vara död. Vila i frid.

..är musiken. Helt klart musiken. Vad jag än skulle glömma här hemma så skulle jag kunna få tag i det där borta också. Dom har bikinis (fast jävligt fula), skor, kläder, hårborstar, pincetter och whatever - men inte min musik. Jag lägger verkligen ner min själ i det här med att få med den perfekta musikblandningen innan jag ska ut och resa. För jag känner mig själv så pass bra att jag vet att jag kan ligga där på stranden och plötligt få ett jag-måste-höra-den-låten-anfall. Då gäller det alltså att ta med en salig blandning av allting. Kommer jag kanske få lust att höra just den där låten jag älskade när jag var fjorton år? Lika bra att lägga in den för säkerhetens skull. Det stora problemet är att jag inte har speciellt stort minne i min mobil, så jag får inte med mig allt jag vill, lägg till en, plocka bort en.

Än har jag inte hunnit fixat med musiken. Jag har i alla fall fått ner alla kläder. Men herregud, jag har inte insett att klockan var såhär mycket. Jag måste duscha, fixa naglarna och packa ner en hel del till så jag borde lämna datorn. Nu får ni inte höra något av mig på en vecka, jag hoppas att ni inte saknar mig för mycket, muahaha! (och Bobo, jag lovar att sända en tanke till dig när jag ligger där vid poolen). Ci vediamo!


mina grekskor (aka juggeskorna) måste få se sitt hemland en gång till

stavo guardando le tue foto su facebook!
sei sempre piu' bella lo sai?
...
cosi' potremo parlare italiano quando ci sposeremo!!
vuoi sposarmi si o no quindi??
...
ok so when i will be a good doctor and u a famous web designer we will get married
and we will live in italy...
o in jersey....

Jag inser nu att jag faktiskt lärt mig någonting under de tre år jag läst italienska, trots att de andra i gruppen var lite efterblivna (ha ha ha). Jag förstår när någon ger mig fina komplimanger och när någon friar till mig, det är alltid något. Jag kan översätta en hel del men jag har stora problem med att forma egna meningar. Jag antar att det bara handlar om att öva vilket jag tänker göra. I alla fall så har jag tydligen ännu en man att gifta mig med här i livet. Åh, hur ska jag klara av alla? Fördelen med denna är ändå att jag får bo i Italien. Inte tänker jag välja det andra alternativet och bo på en liten skitö (okej, det är faktiskt riktigt fint där, men ändå). Genova it is!

Det är sent. Jag är trött. Jag skrattar. Jag mumlar.
Jag bör logga ut från msn innan jag lovar honom barn.

Ni kanske inte har märkt det, men jag älskar rosa, haha! Jag hoppas att ni också älskar just denna rosa nyans för den finns det mycket av i den här designen (och i min som ni kan se). I alla fall, scrolla ner en liten bit för att se vilken design ni kan vara med och tävla om. Den är annorlunda mot de jag tidigare gjort och jag gillar den mycket, yeey!

Hur är jag med i utlottningen?
Det enda du behöver göra för att vara med i utlottningen är att skriva en kommentar i det här inlägget och säga "jag är med" eller något liknande. Om du vill ha större chans att vinna den så länka till tävlingen i din blogg (du får gärna använda bilden nedan) och skicka länken till mig.

Hur utses vinnaren?
När tävlingen är avslutad räknar jag antal deltagare och ger alla varsitt nummer (de som länkat tävlingen får två nummer). Sen använder jag mig av random.org för att slumpa fram ett tal. Vinnaren blir då den som har det nummret.

När utses vinnaren?
Söndagen den 28:e juni kl 15.00

Övrigt:
Se till att ha tre bilder till headern att skicka till mig.
Det ska såklart stå ditt namn och inte mitt i headern!

Klicka här för att se designen i sin helhet.

Nu fick jag helt plötsligt mycket att göra.. Inatt fick jag in tre designbeställningar, riktigt kul! Jag ser fram emot att börja jobba med dem, men jag har fortfarande en hel + en halv att bli klar med innan det. Jag håller på med en designutlottning också, den är i stort sett klar men det är nån liten kodsnutt som förstör allting och jag har ingen aning om vart den sitter.. Ah, jag lär väl hitta på den snart.

Natten tills på torsdag så åker jag till Kreta - för sjätte gången! Jag ser verkligen fram emot det, jag älskar Rethymnon. Vi ska dock bo i Platanes som förra året, men det hindrar inte mig från att ta bussen in till Rethymnon och gå och strosa i alla skoaffärer, muahaha. Innan jag kan åka är det lite saker jag måste få gjort. Jag måste..

..ner på stan och köpa nya hörlurar till min mobil (aldrig att jag sitter på ett flygplan med musik i ett öra)
..städa ordning på mitt rum så jag vet vad som behöver tvättas
..beställa taxfree för hemresan
..köpa nya böcker (jag älskar att läsa utomlands)
..fylla på mobilen med comviq amigos
..köpa några tidningar (bra att ha på stranden, brukar läsa de tidningar jag har med mig x antal gånger)
..sola (jag kommer att blända folk om jag inte besöker ett solarium imorgon.. orkar jag?)
..packa (jag gillar inte att åka utan mamma, nu måste jag packa ner solskydd och sånt där)
  

Hamnen i Rethymnon, man ser min absoluta favoritrestaurang där i smeten. Där äter jag pasta med skaldjur.

- men inte deppar jag för det! Jag har spenderat min första dag som arbetslös med designarbete, hört av mig till Cultural Care än en gång, tv-spel (var tvungen att spöa min bror i Buzz) och en sväng till apoteket. Jag upptäckte att mina p-piller var slut igår - jag var helt säker på att jag hade en karta till. Jag gick ner till stan kvart i sex och såg att jag glömt mitt pass hemma (och allt annat som kunde intyga att jag var jag) så när det var åtta minuter kvar tills de skulle stänga var jag tvungen att springa hem för att hämta mit pass. Lyckligtvis kom mamma hem precis då så jag fick skjuts tillbaka. Tack till den söta mannen som var vänlig att öppna dörren till mig när jag kom även fast den var låst "jag måste hämta mina p-piller, dom tog slut igår". Jag tänker inte tacka den tjuriga kvinnan som först vägrade släppa in mig på apoteket.

Mitt kanske fjantigaste problem någonsin:
Det var så längesedan jag höll på med bloggdesigner att jag glömt bort massa koder.

Jag måste snappa upp dom igen för nu har jag all tid i världen att göra det jag tycker är allra roligast - designa. Jag håller för tillfället på med en beställningsdesign och en designutlottning. Jag hade nästan glömt bort hur roligt det är. Jag måste göra en ny design åt mig själv också, jag gillar den jag har nu men mitt UF-företag finns inte längre så jag har tänkt att göra det lite mer tydligt att jag sysslar med bloggdesign. Hur jag nu ska göra det.. Ah, jag måste i alla fall tjäna lite pengar men tanke på att jag faktiskt är arbetslös.

  
Det blev inte så mycket bilder efter flaket (eller okej, de är bara för hemska för att visas). Jag hade en mysig mottagning hemma i ett stort partytält vi slagit upp dagen till ära. Det var bara lite kallt och ganska svårt att gå på den ojämna gräsmattan med de högklackade skorna jag tagit på mig - men jag var tvungen att vara snygg! Dock vet jag inte hur snygg jag hade kännt mig om någon upptäckt att jag hade på mig röda långkalsonger under min maxiklänning, haha! Jag fick massa fina presenter, tack, tack, tack!

När kvällen närmade sig tog vi oss ner till skolan där det gick bussar till westerqwarn. Där blev det taccobuffe, sång, dans, dricka, prat, skratt, tårar (för en del) och tusentals kramar. Jag tycker att det var synd att så många åkte till Hantis och att inte klassen fick ett riktigt "avslut" tillsammans. Men, jag fick i alla fall säga hejdå till de jag kommer att sakna allra mest <3

  
Efter champagnefrukosten åkte vi ner till kyrkan där mösspåtagningen skedde. Det var så kul, alla stod och sjöng och viftade med sina mössor (och Imnet skrek mig så högt i örat att jag trodde jag skulle få tinnitus). När alla fått på sig sina mössor gick vi in i kyrkan där det hölls tal och blev sång. Det var inte en sån fin avslutning som jag önskat, men nog var den fin. Efter det så gick vi vidare till skolan och fick våra betyg - sen sprang vi ut! Den känslan var helt sjuk, jag har nog aldrig varit så glad. När vi hade stått där uppe på balkongen ett tag så var det dags att leta på familjen nere i folkmassan, vilket inte var det lättaste - jag missade min farbror och kusin :/

Det var omöjligt att hitta någon klasskompis i vimmlet, alla såg ju likadana ut! Jag gick med min familj/andra jag hittade på vägen som också missat sina klasskompisar till torget och letade rätt på vårt flak. Där stod andra vilsna vänner och väntade, haha. Vi missade paraden, men men. Att åka flaket var det näst roligaste på hela dagen (efter utspringet), där stod vi och hoppade, dansade, sjöng, skrek, drack, kramades och visslade i våra visselpipor så mycket vi bara orkade. Att det började regna regält sket vi i.

Vi hade en jättefin champagnefrukost hemma hos Emma på morgonen. Jag var riktigt trött - har ju knappt fått sovit någonting de senaste veckorna. Alla killar var så stiliga i sina kostymer och alla tjejer så söta i sina vita klänningar. Jag fick massa fina hälsningar i min mössa <3

Sådärja, då var allt avklarat. Ingen mer skola. Jag har haft underbara år i skolan och det tackar jag för! Det här sista har varit det allra bästa, jag har lärt känna mycket folk och gjort så himla roliga saker. Att jag sen inte presterat mitt absolut bästa i skolan skoter jag fullständigt i. Jag har aldrig kämpat för ett betyg, ändå går jag inte ut med dåliga betyg. Jag är nöjd. Studentveckorna var helt underbara, vi hade så himla roligt och själva studentdagen måste ha varit den lyckligaste dagen i hela mitt liv. Känslan när vi sprang ut på balkongen går inte att jämföra med något annat! Och att åka flaket var så jävla härligt! Det var på flaket det började regna på riktigt, men vemfan brydde sig? Vi stod där och hoppade och sjöng så mycket vi bara orkade.

Jag kom hem helt dyngsur till min mottagning där släkten väntade. Jag bytte om, fönade mitt hår och började äta. Jag fick fina presenter, pengar, smycken och sånt där :) Sedan var det bara att "hårföna" min studentklänning och åka ner till skolan igen där en buss som skulle köra oss ut till westerqwarn väntade. Jag min idiot glömde mitt pass hemma så det blev lite problem med att komma in, men det löste sig. Vi åt, sjöng, dansade, drack och hade allmänt kul där borta. Det som var tråkigt var att vissa hade sån negativ inställning och drog till Hantis isället (hallå, dit kan man gå när som helst!). Vi alla hade sagt att vi skulle vara ute och festa hela natten, jag vet inte hur det gick för dom andra, men jag somnade i bussen hem..

Tack alla för tre underbara år på Ullvi! Speciellt tack till mina fina klasser 06SPa och 06SPc <3
Jag kommer verkligen att sakna er. Jag har fortfarande inte fattat att allt är över, så jag vet inte vilken reaktion jag har att vänta mig när jag inser att jag aldrig mer kommer att få träffa vissa personer. Nu är jag ensam. Men vet ni? Det är det jag har sett fram emot hela tiden - nu jävlar ska jag ta tag i saker och ting! Det är dags att ringa den där Au Pair sidan igen, inte fan ska jag sitta här och ruttna!

Snart kommer en massa bilder från denna underbara dag

Jag har nog inte riktigt fattat det än. Eller vadå nog, jag har verkligen inte fattat det än. Jag har precis kommit hem ifrån Erik där klassen var samlad och pimpade vår vagn tills imorgon. Den är så himla fin, prydd med serpentiner och ballonger i de svenska färgerna. Vi har fixat lakan och hängt över kanterna på flaket också, precis som det ska vara. Alla i klassen är grötiga, lite väl grötiga. Vi har skaffat en musikanläggning så vi ska kunna ha grym musik men hälften av oss oroar oss över att den ska gå sönder, då måste vi betala 2500 - var! Det känns sådär..

Jag har fortfarande hur mycket som helst att göra tills imorgon, inga speciellt krävande saker men massa småsaker. Jag måste bestämma mig för vilka skor jag ska ha och om jag ska ha en väska. Jag måste bestämma om jag ska ta med mig kameran eller om jag ska förlita mig på att mina klasskompisar har med en. Jag måste skriva "hälsningar" på lappar som jag ska sätta fast på gosedjuren jag (eller mamma blir det väl) ska hänga runt mina vänners halsar. Jag måste fixa mina naglar. Jag måste städa mitt rum. Jag måste sova.

Hur länge har man inte längtat efter sin student? Nu är den här, på riktigt, och jag önskar att den hade varit längre fram. Jag vill inte ta studenten imorgon. Jag vill spendera mer tid i skolan med mina vänner. Jag vill lära mig mer saker. Jag känner mig inte vuxen, så hur ska jag kunna ha ett seriöst jobb? Naa, det är inte min grej - än. Jag ska ut och se världen - för vilka pengar? Det ordnar sig, det gör det alltid, men imorgon är allt verkligen över. Det är helt sjukt. Jag har gått i skolan sen jag var sex år och nu är det över.

JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD,
men jag tänker inte gråta, jag tänker inte gråta, jag tänker inte gråta.

Igår var det dags för studentfotografering. Det kändes helskumt att sätta på sig klänningen och mössan, det var verkligen "på riktigt". Så nära. Jag, Bobo och Imnet kände på oss att de bilderna fotografen tog på oss inte var tillräckligt så vi gick ut på skolgården och tog x antal bilder på oss själva (106 bilder för att vara exakt). Jag älskar de bilder när vi inte posar utan skrattar eller gör fula miner, de är så härliga. Inställningarna på kameran var helt fel - som jag märkte i efterhand - vilket gör att våra klänningar (och mina ben på vissa bilder, kul!) lyser.

Jag lyssnar på studentlåten och försöker lära mig texten.
Ikväll blir det klassfest en sista gång.
På fredag tar vi studenten!

Igår samlades studenterna i rondellen igen, det var riktigt trevligt förutom lite småsaker - som vanligt. Jag och min babyboo förevigade (eller, tills nån sprayar över det) vår kärlek på en av pelarna. Nedan kan ni se så vacker det blev, haha. Vi fick kämpa lite för att få sprayburken, men försäkrade "omvårdarna" (gick dom omvårdnad?) om att vi inte skulle skriva något elakt om dom. Så, det blev S <3 I, vilket alltså står för Sandra <3 Imnet.

Nu ska jag vidare på "klassfest" :)

För mer än en månad sedan skickade jag in en Au Pair ansökan till Cultural Care. Jag har fortfarande inte fått något svar. Jag har tänkt att kontakta dem flera gånger, men det har varit så himla mycket med skolan att jag skjutit upp det. Jag är så peppad på att åka, så det är lite trist att jag inte hört något av dem än. Det kanske blev något fel när jag skickade in ansökningen? Anyway, jag har tidigare skrivit att jag är sugen på att åka till Italien med och ju mer jag tänker på allt det här, desto mer sugen blir jag på att åka dit istället för USA. Jag vill lära mig bättre italienska och jag vill vara närmre mina släktingar så vi kan hålla kontakten mer. Jag älskar den italienska kulturen och Ingenting slår landskapet, jag skulle inte ha någonting emot att bo mitt ute på landet (+ att italienska barn måste vara de sötaste, min pappa var det sötaste barnet ever).

Idag har jag setat och kollat igenom italienska familjer som söker Au Pairer på olika hemsidor. Jag registrerade mig på AuPair-World.net och kopierade in min ansökning till USA där - och jag har redan fått ett napp, en familj i Milano med två barn. Det här är ju scary, jag trodde inte det skulle gå så fort. Jag vill ha mer information om arbetsuppgifter, pengar och allt sånt där - men hur? Jag förstår mig inte riktigt på sidan. Det skulle vara så mycket skönare om allt gjordes igenom en organisation, som Cultural Care för om jag bestämmer mig för att åka till Italien måste jag göra allting själv. Men hade det inte varit underbart att bo i Italien? Jo. Jag kanske ska satsa på det ändå..

 
Jag har lovat mig själv att inte köpa fler skor (ett par i Grekland har jag gått med på, bara för traditionens skull). För om jag nu åker till USA i höst så kan jag ju knappast packa ner alla mina skor och hur ovärt är det inte om jag köper massa snygga, hinner använda de två gånger sen lämnar jag dom? Ändå sitter jag och ser på skor dagligen, dessa är från GoJane, och jag hittar såklart massa snyggt. Två par som jag är speciellt sugen på, de ovan.

De i silver är en Nicholas Kirkwood kopia, så grymt snygga. De har jag varit sugen på ett bra tag nu. Tänk så snyggt med ett par silverskor i sommar till brunbrända ben! Sen de svarta då, jag har ett par i stort sett likadana fast med svarta dragkedjor. De är mina absoluta favoritskor, de är sjukt sköna - men helt förstörda! Jag använde dem hela vintern och gruset har fuckat klaken (måste klacka om dom) och "tyget" har lossnat lite här och var så man ser den vita bottnen. Det går an när det är mörkt, men riktigt fult på nära håll. Så, jag är sugen på ett par nya såna.

Men, jag ska försöka håla mig..

  
Jaha, okej. Då har jag setat och längtat i onödan. Chamillionaires album Venom kommer alltså inte att komma ut. Inget Paul Wall/Chamillionaire album - någonsin (det skulle vara det grymmaste, dom gjorde riktigt mycket bra). Och inga mer Mixtape Messiah efter pth 7?! Hoppas han skämtar. De senaste MM har dock inte varit speciellt bra då han har ändrat sin stil så mycket, han känns så mycket 50 nu - fake. Men pth 2 och 3 alltså, kan vara det bästa jag hört. Jag saknar den musiken.

ur Get Ya Umbrella Break, Mixtape Messiah pth 2:
"And ye, I was serious about that Mixtape Messiah pth 28, we gon' get there.
Even if it takes a little bit, we gon' get there"

Ja, det gick ju som det gick. Han slutade med 21 mixtapes kvar, good work! Men det kanske är lika bra egentligen. Med tanke på att de sista inte har varit nå bra så kanske det bara skulle ha blivit värre och värre. Jag kan inte sluta sakna den gamla Cham. Den Cham som var äkta och inte drog verser som "I'm better than every rapper that rap with a lil name". Klart, han är bättre men jag gillade honom mer när han inte lekte så jävla mycke - innan han fick all luft.

Min hemmanyckel dinglar ensamt från min nyckelknippa (om man nu kan kalla det knippa när det endast finns en nyckel på den). Jag lämnade in min skåpnyckel igår. Min sista skåpnyckel. Det är rätt sorligt faktiskt, jag har ju haft ett skåp sen i sexan. Jag tycker dock mest synd om min hemmanyckel som alltid haft vänner runt omkring sig. Han blir alltid retad för att han är så annorlunda och nu är han ensam också, jag vet inte hur mycket stackarn klarar av. Jag kanske ska skaffa mig en cykelnyckel som sällskap? Ja, det bör jag. Hur ska jag kunna hålla reda på en nyckel?

Den senaste tiden har jag haft fullt upp med skolan, verkligen fullt upp. Jag hann med alla mina skolarbeten (cred till mig ännu en gång) och jag har haft riktigt trevligt med alla studenter - speciellt med klassen! Jag förstår inte varför det ska vara så att man alltid får kontakt med alla nån månad innan man slutar, och kanske aldrig mer kommer se varandra. Så blev det i nian med, helt värdelöst. Men skit i det, det gäller att ta vara på den här tiden.

Vet ni vad vi gör om en vecka? Vi festar och är lyckliga för att vi nyss tagit studenten. Det är helt sjukt. Det är bara en vecka kvar. Då är det slut på allt, allt som varit vår verklighet sen vi var sex år gamla. Jag vill inte att det ska vara slut. Jag vill att det här ska pågå ett bra tag till. Sena nätter, fester, mys, vänner, ja ni förstår. (jag hörde en fågel viska att det ska bli bra väder på studenten, halleluja).
 

Alltså, vilken jävla känsla. Fyfan vad skönt! Jag kan nog vara den bästa i hela världen. Jag har gjort sjuuuukt mycket på jävligt kort tid. Jag är typ superman! Idag gjorde jag klart det sista, jag skrev en italienska "uppsatts" och jag simmade. Jag simmade! Fan, jag har haft ont i magen över den där jävla simningen i över ett år nu - och jag klarade det! Det var sjukt jobbigt, men jag klarade det!

Nu när det är klart kan jag återgå till den riktiga världen (eller är det kanske pluggandet som är den riktiga världen?). Jag måste först och främst städa mitt rum - det ser ut som en rånare varit här och dragit ut allt på golvet, papi isn't happy! Jag ska fixa bloggdesigner (ursäkta att ni fått vänta) och jag ska chilla som fan. Jag behöver ALDRIG mer göra nån fucking uppsatts om jag nu inte väljer att plugga vidare. Ska jag det? Förmodligen, men fan inte nu. Jag ska chilla. Jag ska njuta av sommaren till fullo med mina vänner (och min klass de sista dagarna som är kvar av gymnasiet) först och främst. Sen blir det väl USA, eller Italien. Eller, vafan vet jag. Det känns skönt att inte ha nån aning faktiskt. Jag har hela världen framför mina fötter.

(jag svor kanske lite väl många gånger ovan)

Jag har varit uppe sedan 7 imorse, mem jag är fortfarande inte pigg, kan knappt hålla mina ögon öppna. Jag antar att jag har sovit för lite i helgen, blev sena nätter. Jag håller på att dö av värme och jag vill ner till krillan med resten av folket. Men nej, jag har fortfarande skolarbeten kvar som MÅSTE in idag så jag ska sitta här och lida av värmen och av att min jävla mage gör sjukt ont. Jag är avundsjuk på de som får njuta av sin frihet..

Okej, nu är jag några timmar ifrån min egen frihet så jag ska ta och skriva det sista!